Man kan leda hästen till vattnet, men inte tvinga den att dricka - den nätbaserade undervisningen och informationsflödet
Den kunskap och de färdigheter som krävs av lärare med nätundervisning är omfattande. Lärarna skall naturligtvis behärska sin egen vetenskapsgren, men därutöver måste de kunna verka och undervisa i nätverksmiljöer, skapa eget material som lämpar sig för nätbaserad undervisning, använda sig av material som andra gjort och ännu ytterligare ha kunskap om etiska och upphovsrättsliga frågor. Lärarna måste hela tiden utveckla sin yrkeskunskap, behärska pedagogik, kunna handleda på nätet, ha insikter i informations- och kommunikationsteknik, kunna arbeta i grupp och vara mediekunniga. I vilken utsträckning är det realistiskt att förvänta sig allt detta av en lärare? Hur kunde man genom samarbete mellan lärarna och biblioteken lätta på lärarnas arbetsbörda?
Det känns kontroversiellt att det av en lärare krävs alla dessa färdigheter, när man samtidigt påstår att nätundervisning är teamarbete som bygger på samarbete mellan olika sakkunniga. Vore det kanske skäl att fästa mer uppmärksamhet vid på vilka håll samarbete verkligen kan utföras för att göra lärarens kompetensbörda lättare?
I undersökningen (Nevgi et.al, s.16, pdf, på finska) kartlades kompetensområdena hos lärare som undervisade på nätet. En färdighet som krävs är mediekunskap. Kartläggningen (s.31) hanterar mediekunskap som ett överbegrepp som anses innefatta även förmågan att skaffa information. När man talar om informationsanskaffning avser man ofta en students eller forskares normala arbete: att skaffa information ur olika källor. För nätbaserad undervisning skaffas informationen ofta bland bibliotekens elektroniska resurser.
Biblioteken ställer material till förfogande - räcker det?
I Finland har FinELib - Det nationella elektroniska biblioteket skapat en betydande infrastruktur för anskaffning av inhemsk vetenskaplig information. Stödtjänsten är en av de viktigaste som via de vetenskapliga biblioteken tillhandahålls den nätbaserade undervisningen och har inkluderats i Finlands virtuella universitets materialtjänster för nätbaserad undervisning. FinELib har möjliggjort åtkomsten till tusentals elektroniska heltexttidskrifter och hundratals vetenskapliga referensdatabaser.
Ett gammalt ordspråk säger att man kan leda hästen till vattnet, men inte tvinga den att dricka. Lärarna och studenterna som undervisar resp. läser på nätet kan tas till de elektroniska informationsresurserna - som även internationellt sett är omfattande - men räcker det? Vilket slags stöd behöver lärarna och studenterna för att kunna använda sig av de utbud som står dem till förfogande?
Universitetsbibliotekens målsättning är att stöda undervisning och studier och utgående från detta ser biblioteken som sin uppgift att förbättra tillgängligheten av digitalt studiematerial, främja gemensam användning av inlärningsmiljöer och bibliotekssystem, skapa kontakter till lärarna för att kunna integrera informationshantering som en permanent del av undervisningen vid universiteten och dessutom bygga integrerade tjänster för nätbaserad undervisning och inlärning i samarbete med instanserna för informationsadministration, undervisningsteknologi och studieadministration. (Universitetsbibliotekens strategi 2003-2007 på finska)
Den nationella informationssökningsportal som för närvarande byggs upp eliminerar många problem när det gäller informationssökning. Portalen Nelli (National Electronic Library Interface) kommer enligt nuvarande tidtabell att erbjuda forskarna, lärarna och studenterna vid de finländska universiteten skräddarsydda informationsresurser i början av 2004. Informationssökningen kan göras i olika databaser samtidigt. Portalen Nelli leder sålunda både lärare och studenter direkt till kunskapens källa. En annan sak är hur väl de som söker finner den kunskap de behöver.
Se var det finns rum - och hinder - för samarbete
Samarbetsfältet för biblioteken och den nätbaserade undervisningen förefaller klart eftersom målen till stor del är desamma. Samarbete har dock hittills förekommit i alltför liten omfattning. I det följande några tankar om varför detta är fallet.
Det man först kommer att tänka på är det gamla välkända revirtänkandet. Arbetsfördelningen har i huvuddrag varit den att läraren svarar för undervisningen och biblioteken för utbudet och tillgängligheten av material. Den här arbetsfördelningen behöver man inte rucka på - men gränssnitten mellan de olika reviren, eller vackrare uttryckt kompetensområdena, behöver fastställas för att man tillsammans skall kunna hitta de områden där det finns rum för samarbete.
Att behärska sin egen disciplin är en lärares viktigaste kompetensområde. I detta ingår oskiljaktigt att känna till var man hittar information. Mitt uppe i dagens informationsflöde känner många lärare sig otillräckliga - och vem skulle inte det? På biblioteken däremot behärskar man informationssökning och informationshantering och har ingående kunskaper om informationskällor i anslutning till de olika vetenskapsgrenarna. Biblioteken lär även ut dessa färdigheter.
Resultatet av samarbetet - delad kompetens
Studenter som utexamineras från universiteten behöver ute i arbetslivet goda kunskaper i hur man skaffar sig information för att kunna utveckla och upprätthålla sin yrkeskunskap. Ett sätt att ordna saken är att biblioteken sköter undervisningen i informationssökning och informationshantering och att lärarna koncentrerar sig på innehållet. Men universitetsundervisning är väl inte att slå över information ur ett kärl i ett annat, utan den ska leda till vetenskapligt tänkande, kritisk användning av information och skapande av ny kunskap. Och undervisning i informationshantering är inte endast att ge kunskap om olika söktekniker och tips, utan dess avsikt är att ge studenterna det stöd de behöver för att kunna anskaffa och använda information. Kunde det här finnas rum för samarbete som kompletterar arbetsfördelningen?
Av samarbetet mellan biblioteken och institutionerna, dvs. bibliotekarierna och lärarna, finns det givetvis goda och sporrande erfarenheter. Man talar om att integrera informationshanteringen i undervisningen i olika läroämnen. Detta kan till exempel göras så att läraren och bibliotekarien tillsammans utformar, handleder och utvärderar uppgifter som gäller informationssökning i samband med en kurs eller ett övningsarbete. När informationshanteringen inbegrips i studierna fås ur studentens synvinkel intressanta helheter. Inte heller hästen dricker förrän den blir törstig.
Utgör resurserna en broms?
Ett annat eventuellt hinder för samarbetet är frågan om resurserna. I vilken utsträckning räcker bibliotekets resurser till om alla ämnen och alla lärare plötsligt önskar sig detta skräddarsydda samarbete med biblioteket? Den här frågan dryftar biblioteksdirektören med veckad panna. När man tar itu med att marknadsföra en tjänst måste man även kunna svara mot den ökade efterfrågan. Men det kommer säkert att komma fler inbrytningar från bibliotekens sida i den här riktningen. I fortsättningen kommer ökningen av efterfrågan på samarbete att leda till ett behov att omfördela bibliotekens resurser. Och man får hoppas att frågan dryftas också på universitetsnivå, om man ser biblioteket som en av undervisningsresurserna.
Genom samarbete mellan lärare och bibliotek kan man förbättra kvaliteten på undervisning och inlärning och samtidigt lätta på lärarens arbetsbörda genom att dela på kompetensen.
Irma Reijonen är planerare vid Helsingfors universitets bibliotek och verkar där i Det nationella elektroniska bibliotekets tjänst. Hon är även sekreterare för Rådet för universitetsbiblioteken. Leena Järveläinen verkade inom projektet Tiedonhaun ja -hallinnan oppimateriaalit 2002-2003, där man kartlade högskolebibliotekens digitala läromaterial om informationshantering. Hon är bibliotekarie vid Åbo universitets bibliotek.