Studentmobiliteten och universitetsgemenskapen
För studenterna betyder större studentmobilitet möjlighet till mångsidigare examina, men även möjlighet till mångsidigare bekantskap med universitetsväsendet i sin helhet. Detta är ingen obetydlig möjlighet i dagens värld där nästan alla under sitt liv hinner konfronteras med flera olika miljöer och organisationer - och för att kunna verka i dessa måste lära sig av dem. Den riksomfattande flexibla studierätten ger studenterna vid universiteten en allt mer jämställd möjlighet att ta del av universitetsgemenskapen och dess undervisningsutbud.
På jakt efter gemensam praxis
Främjandet av studentmobiliteten kräver i praktiken både immateriella och materiella resurser av universiteten för samarbetet med de övriga universiteten. Det torde inte vara nödvändigt att skriva mer om behovet av materiella resurser eftersom detta är bekant för alla som arbetar på universiteten. Med immateriella resurser avser jag i det här sammanhanget viljan att modifiera sina egna tillvägagångssätt så att ett ökat samarbete blir möjligt. I sin mest tekniska betydelse kan detta innebära sådant som gemensamma eller kompatibla studieregister eller kanske ett enhetligt sätt att informera om till exempel studierätt.
När det gäller det samarbete som den växande studentmobiliteten kräver behöver man givetvis inte utgå från noll eftersom det redan finns en grund i det disciplinspecifika samarbetet mellan universiteten.
Finlands virtuella universitet fungerar på ett naturligt sätt som ansvarig centralorganisation i arbetet med att utveckla mobiliteten. Lika väsentligt är dock att universiteten känner för saken och utvecklar sin egen praxis och sina egna funktioner så att de stöder den riksomfattande flexibla studierätten. Konkret kunde man börja med att införa ett system med lika ansökningstider för alla studierättigheter vid universiteten.
Gemenskap och studentmobilitet
Den ökande studentmobiliteten är en utmaning för universitetsgemenskapen. Man kan med fog ställa sig frågan med vad studenterna känner samhörighet i den akademiska gemenskapen om exemensuniversitetets roll minskar i framtiden, eller åtminstone förändras. Det är möjligt att den disciplinspecifika studentidentiteten blir starkare än hittills. Det finns ju redan nu starka gemenskaper inom universitetsvärlden som grundar sig på en viss vetenskapsgren varvid det egna universitetet är en sekundär faktor. Dessutom för mobiliteten med sig nya objekt som studenten kan identifiera sig med, vilket väl kan räknas till en av fördelarna med mobilitet.
Flexibla biämnesstudier innehåller även nätstudier. På naturlig väg finns det redan nätverk när det gäller fritiden och utifrån detta är det absolut inte omöjligt att tänka sig att nätgemenskaper kan leva och utvecklas även inom ramen för studierna. Dessutom är gemenskapen nuförtiden i alla fall organiserad på ett eller annat sätt - exempel på detta är olika enhetsspecifika samverkansprojekt som FSF, universiteten, SHVS och Studenternas idrottsförbund har genomfört vid universiteten under de senaste åren. I fortsättningen måste även mobiliteten räknas som en del av universitetsgemenskapen.
Synligt utbud
En fungerande riksomfattande flexibel studierätt betyder att universiteten tar emot studenter från övriga universitet, medan de egna studenterna på motsvarande sätt studerar vid andra universitet. För att man skall nå detta mål är information ytterst viktig. Universiteten bör satsa på studenthandledning och rådgivning när den riksomfattande studierätten blir aktuell nästa år.
Kati Isoaho är utbildningspolitisk sekreterare vid Finlands studentkårers förbund.