
Vid undervisningsministeriet räknar man med att den nätbaserade undervisning som produceras med tillhjälp av utvecklingsanslagen befäster sin ställning som en del av universitetens basverksamhet. I projektförslagen för år 2005 förväntas sådana nya vetenskapsgrenar ingå som hittills inte omfattats av virtuell undervisning, men där behovet är motiverat.
Undervisningsministeriet har sedan 2001 finansierat utvecklingen av nätbaserad undervisning vid universiteten med ett årligt anslag på knappa 9 miljoner euro. Av anslaget har ena hälften gått till universitetens egna virtualiseringsprojekt och andra hälften till de gemensamma nätverksprojekten.
Universiteten har fördelat anslaget utifrån egna behov och målsättningar. En del av pengarna har gått till fortbildning av personal, en del till uppbyggnad av tjänster som är nödvändiga för att man skall kunna utnyttja informations- och kommunikationsteknik i undervisningen samt en del till utveckling av nätbaserad undervisning och tillhörande material.
Universitetens nätverksprojekt är indelade i projekt avseende tjänster, ämnesspecifika projekt och regionala projekt.
Våren 2003 kartlade undervisningsministeriet med hjälp av en enkät antalet nätkurser som producerats med stöd av ministeriets särskilda finansiering under åren 2001 och 2002. Enkäten gällde nätkurser både vid universiteten och inom universitetens gemensamma nätverk.
En del av undervisningsprojekten inleddes först i samband med att virtualiseringen tog fart vid universiteten 2001, medan andra hade pågått inom olika nätverk redan innan denna verksamhet nådde nationell omfattning. De redan existerande projekten har snabbat upp kursernas tillgänglighet för studenterna.
Inom ramen för universitetens egna projekt har sammanlagt 335 kurser motsvarande 936 studieveckor genomförts under de två första åren finansiering beviljats. Fyra universitet har antingen inte fått eller så inte utnyttjat de anslag som beviljats universitetens egna virtualiseringsprojekt för att producera nätbaserade kurser för studenterna. Antalet avlagda studieveckor är 47 500 varav största delen har avlagts av universitetens egna studenter. Vid Åbo handelshögskola och Uleåborgs universitet kommer cirka hälften av studenterna på nätkurserna utifrån eftersom kurserna erbjudits även gymnasister och studerande vid öppna universitetet. När JOO-avtalet träder i kraft i början av augusti 2004 kommer antagligen antalet studerande från andra än det egna universitetet att öka på nätkurserna.
Den virtuella undervisningens andel på de nätbaserade kurserna varierar kraftigt, allt från nästan fulla 100 procent vid Åbo handelshögskola och Åbo Akademi till 23 procent vid Lapplands universitet. Vid Lapplands universitet ansluter nätkurserna till språkundervisning och forskningsmetodik där det finns ett tydligt behov även av närundervisning. Enligt uppgifter från universiteten är den virtuella undervisningens andel i genomsnitt 63 procent. De kurser där undervisningen är 100-procentigt virtuell utgör 28 procent av alla producerade kurser. Till exempel kursen "Yleisen teologian perusopinnot" som teologiska fakulteten vid Helsingfors universitet producerat tillsammans med öppna universitetet kan i sin helhet avläggas på nätet.
Om den nätbaserade undervisningens effektivitet kan mätas som förhållandet mellan producerade och avlagda kurser har Villmanstrands tekniska universitet med sina 120 avlagda studieveckor per producerad studievecka uppnått ett utomordentligt resultat jämfört med många andra universitet. Antalet är dubbelt så stort som vid de universitet som kommer på följande plats - Kuopio universitet, Joensuu universitet och Tammerfors tekniska universitet.
Stora nätkurser som samlat över 200 studerande hittas bland annat inom ramen för Helsingfors handelshögskolas ekonomiska kurser samt kurserna i matematik och informationsteknik vid Jyväskylä universitet, Villmanstrands universitet och Tammerfors tekniska universitet. Den virtuella undervisningens andel på dessa kurser har varierat mellan 30 och 70 procent. Största antalet studenter uppvisar kursen "Elektroniikan perusteet" (3 sv) vid Villmanstrands universitet som avlagts av 500 studenter. Den virtuella undervisningen på kursen var 70 procent. Siffrorna anger inte det arbete lärarna lägger ner t.ex. i form av handledning av studenterna, men man kan anta att nätbaserad undervisning minskar den press stora föreläsningar orsakar.
Enkäten till nätverksprojekten resulterade i uppgifter om 18 projekt. Inom projekten har sammanlagt 125 kurser avsedda för studerande genomförts. Antalet producerade studieveckor är dryga 300. Projektet Östra Finlands virtuella universitet som är ett samprojekt mellan Joensuu universitet, Kuopio universitet och Villmanstrands tekniska universitet har producerat det största antalet studieveckor. Nätkurserna inom projektet gäller miljöteknik, tillämpad matematik och statistisk matematik samt databehandlingsvetenskap.
Ett annat lika omfattande projekt är universitetsnätverket för psykologi Psykonet som koordineras av Åbo universitet.
Dessa två projekt har även samlat det största antalet studenter, cirka 2 000 studenter per projekt. Under åren 2001 och 2002 har cirka 3 500 studieveckor avlagts inom de bägge projekten. De lägsta siffrorna i enkäten gäller prestationer på några tiotal studieveckor, bland annat Connet-projektets 27 avlagda studieveckor. Det är troligt att man inom dessa projekt har utnyttjat sitt anslag för att producera kurser och att de avlagda kurserna kommer att öka under de närmaste åren. Enligt uppgifter från nätverken har inemot 19 000 studieveckor avlagts inom nätverksprojekten.
Inom nätverksprojekten har man inte uppnått ett lika effektivt prestationstal per producerad studievecka som till exempel på kurserna vid Villmanstrands tekniska universitet. Flest avlagda studieveckor i förhållande till producerade dito har programkonstruktionsprojektet OSCu (Open Source Courseware) och AsiaNet-projekten inom det virtuella nätverket för Asienstudier - cirka hundra avlagda studieveckor per producerad studievecka. Bägge projekten har producerat cirka 15 kurser och haft 500 studenter.
I nätverksprojekten är den virtuella undervisningens andel betydligt större än inom universitetens egna projekt, i genomsnitt 83 procent. Sju projekt anger att kurserna är helt nätbaserade (100 %). Resultatet är inte överraskande eftersom man inom nätverksprojekten tillhandahåller undervisning som riktar sig till studenter vid flera universitet. I en del av projekten ingår också närundervisning som studenterna får vid det egna universitetet.
Marja Kylämä, Undervisningsministeriet, utbildnings- och vetenskapspolitiska avdelningen
Artikelförfattaren är överinspektör vid universitetsenheten vid undervisningsministeriets utbildnings- och vetenskapspolitiska avdelning med ansvar för frågor i anslutning till virtuell universitetsverksamhet såsom utnyttjandet av informations- och kommunikationsteknik i undervisningen samt projekt gällande informationssamhället och universitetens informationshantering.
Den information som presenteras i artikeln kommer från en enkät som genomfördes våren 2003 och som riktade sig till universitetens och nätverkens kontaktpersoner. Avsikten med enkäten var att kartlägga den kursproduktion inom universiteten och de gemensamma nätverken för vilken man utnyttjat undervisningsministeriets anslag för virtualisering under åren 2001 och 2002. Informationen har inte tagits fram för att bedöma universitetens och nätverkens verksamhet, utan för att beskriva den verksamhet som hittills fåtts till stånd. I enkätresultaten saknas information från Åbo universitet och Konstindustriella högskolan som inte lämnats trots upprepad begäran. Det virtuella språkcentrets uppgifter saknas i nätverksprojekten.