Bolognaprocessen och gemensamma examina
Skapandet av ett europeiskt område för högre utbildning år 2010 tog ett steg framåt vid undervisningsministrarnas möte i Berlin den 18-19 september. I mötets slutdokument ställdes konkreta delmål till år 2005 för denna så kallade Bolognaprocess och nya initiativ togs som har stor betydelse för framtiden.
Ett intressant initiativ ur högskolornas och vetenskapens synvinkel är att Bolognaprocessen breddades att omfatta också vetenskaplig och konstnärlig påbyggnadsutbildning. Inga särskilt konkreta mål ställdes ännu upp för denna del. Därför måste man nu på nationell nivå fundera över hur man bäst förenar Bolognaprocessen och utvecklingen av ett europeiskt område för forskning för att uppnå möjligast stora synergifördelar.
En viktig öppning ur de finländska högskolornas och den finländska forskningens perspektiv är att också Ryssland nu kom med i processen. Detta skapar nya typer av samarbetsmöjligheter mellan ryska och finländska högskolor. Finländska universitet lever i novistider i fråga om utvecklingen av samarbete med Ryssland. Nu borde universiteten kunna fördjupa detta samarbete på ett sätt som ger oss en konkurrensfördel också gentemot de kommande nya EU-länderna. De flesta av dem har en helt annan kunskap om Ryssland än vad vi har. Utveckling av gemensamma examina (joint degrees) och ett mycket mer omfattande student- och forskarutbyte än idag hör till de viktigaste målsättningarna.
Delmål till år 2005
De delmål som Europas undervisningsministrar ställde upp för Bolognaprocessen till år 2005 är mycket centrala för att processen skall lyckas. Högskolornas kvalitetskontrollprogram, introduktion av en examensstruktur med två nivåer samt erkännande av studier och examina avlagda utomlands utsågs till ämnen för dessa delmål. Framsteg inom dessa är avgörande för trovärdigheten hos det europeiska området för högre utbildning. Om konkreta resultat inte inom kort uppnås inom dessa målområden, löper hela processen risk att bara bli en stor plan bland många andra.
Trots att diskussionen i Berlin fokuserades på vikten av kvalitetskontrollsystem, lyftes också mobilitetsfrågor och erkännande av studier och examina starkt fram. Det var ju från detta som utbildningens internationalisering i tiderna startade: man ville att grundexamensstuderande skulle avlägga en del av sin examen utomlands, och utgångspunkten var att studieperioden utomlands inte får förlänga tiden för att avlägga examen. Detta förutsätter naturligtvis att studier avlagda på annat håll kan tillgodoräknas i den inhemska examen. I denna fråga har man under årens lopp gått klart framåt, problem med tillgodoräknande och erkännande är inte längre lika vanliga och svåra som tidigare.
Erkännande av examina och internationella avtal
Undervisningsministrarna betonade i Berlin också den högre utbildningens europeiska dimension. I detta skede av processen uppfattas den europeiska dimensionen särskilt som gemensamma examina. Då det internationella samarbetet blir tätare, ökar nätverksbildningen och poolningen av resurser för att bygga upp gemensamma utbildningsprogram. Tillsvidare finns det rätt få sådana program, men problemen kring deras status är många.
Utgångspunkten för erkännande av examina är vanligen att den avlagda examen ingår i den officiella examensstrukturen i något land. Detta orsakar en viss grad av svårigheter för gemensamma examina, om den studerande bara får ett betyg över sin examen. Vilket lands examensstruktur skall betyget följa? Problemet har tillsvidare kringgåtts genom att studenten får flera examensbetyg, det vill säga varje högskola som deltar i programmet utfärdar sitt eget betyg. Detta är i och för sig inte ändamålsenligt, men då det saknas tillräckliga internationella spelregler har lösningen varit gångbar. Målsättningen är att den internationella lagstiftningen snabbt uppdateras och de juridiska hindren för gemensamma examina undanröjs. Detta görs genom att ändra UNESCO:s och Europarådets s.k. Lissabonkonvention för erkännande av examina och studieprestationer.
Gemensamma examina och nätundervisning
Utvecklingen av gemensamma examina ger allt bättre möjligheter och orsaker till att utveckla nätundervisningen. Vad vore mer naturligt - och på lång sikt mer kostnadsinbesparande - än att verkställa ett gemensamt internationellt program genom att i stor utsträckning använda nätundervisning. På så sätt kunde man fästa större uppmärksamhet vid studiernas innehåll, eftersom arrangemangen kring den fysiska mobiliteten inte skulle kräva orimligt stora resurser. Det samma gäller naturligtvis gemensamma examina som genomförs nationellt.
Nu behövs innovativa åtgärder från de finländska universiteten. EU-programmet Erasmus Mundus som startar inom kort syftar till att skapa europeiska magisterprogram, och detta tillfälle borde universiteten gripa tag i. Kommissionen ser Erasmus Mundus-programmet som den europeiska utbildningens kommande flaggskepp utanför vår egen världsdel. Partnerskap i sådana program skulle främja den finländska universitetsutbildningens synlighet på ett mycket brett fält. Förhoppningsvis tar Finlands virtuella universitet sig an också denna utmaning!
Anita Lehikoinen
Skribenten är undervisningsråd vid undervisningsministeriets universitetsenhet. I hennes ansvarsområde ingår bl.a. reformen av examensstrukturen och Bolognaprocessen.