Kultur, teknologi och utbildningens mångdisciplinära utmaningar
Kulturellt och samhälleligt inriktad forskning i och kreativ utveckling av teknologi är mångdisciplinära områden som ställer utbildningen och forskningen inför många utmaningar. Förutom att jämka samman terminologi och metoder från olika ämnen gäller det att stärka banden mellan grundforskningen och den tillämpade forskningen samt produktionspraxisen. Finlands virtuella universitet med sina nätverk är en relevant miljö för integrationssträvandena inom kultur- och teknologiämnena.
USA:s vetenskapsakademi publicerade i fjol en omfattande utredning som kartlade den nya växelverkan mellan informationsteknik, konst och design. Kommittén bakom utredningen lanserar en ny term och ett nytt område - ITCP, Information Technology and Creative Practice - och föreslår att denna skall främjas inom forskning, utbildning och produktion. Dessa "kreativa tillvägagångssätt inom informationsteknologin" lyfts i utredningen fram som en ytterst viktig del av innovationssystemet.
I Finland efterlyser förutom undervisningsministeriet även SITRA:s rapporter inom programmet Finland 2015 kreativitet som en grundrättighet för alla medborgare. TEKES projekt USIX och FENIX visar att även den tekniska utvecklingen strävar efter en allt fastare förankring i användarnas vardag och i användningskulturerna. De sociala innovationerna ligger högt på vetenskaps- och teknologirådets samt riksdagens agenda.
Dessa strävanden - fokuseringen på användarorienteringen, den sociala infallsvinkeln och kreativiteten - ger anledning att anta att en kulturell förändring är på gång inom teknologiutvecklingen. Antagandet får dock inget stöd när projekten och programmen studeras mer ingående.
En ny kartläggning av hur basstrukturerna inom den vetenskapliga och teknologiska forskningen kan stärkas förbigår den kulturella synvinkeln. Den utredning Tarmo Lemola gör är utmärkt, men han tar tyvärr i sin granskning upp endast den ekonomiska och samhälleliga forskningen. Per definition är objektet för den vetenskapliga och teknologiska forskningen förändringarna inom vetenskap och teknologi - villkoren för förändring, förändringsprocesserna och de institutioner och organisationer som deltar i dessa.
Man kan fråga sig om inte förändringen inom vetenskap och teknologi också är en kulturell förändring, och forskningen kring den samtidigt kulturforskning. Och skall förändringen granskas endast ur organisationssynvinkel eller hänför den sig även till användarnas vardag?
Kulturell- och samhällellig teknologiforskning
Gränsdragningen utesluter humanistisk forskning samt konst- och designforskning i anknytning till teknologin - den kreativa praxis man i USA efterlyser - samt den kulturella och samhälleliga forskning som vuxit fram också i Finland, som producerar information för kulturell förändring och proaktiv utveckling.
Den kulturella och samhälleliga forskningen om teknologi har under de senaste åren stärkt sin ställning i den mån att man till och med kan tala om ett nytt paradigm där man närmar sig utvecklingen inom teknologin med avstamp förutom i samhällsvetenskaperna även i kultur- och medieforskningen samt konsten och formgivningen. Kultur- och samhällsforskarna medverkar i allt större utsträckning i tillämpade forsknings- och utvecklingsprojekt. Forskning och utbildning i branschen bedrivs redan genom universiteten i Finland, och allt oftare även vid handelhögskolorna och de tekniska högskolorna. Ett bevis på att branschen gör sig allt bättre hörd är nätpublikationen om ny mediekultur Mediumi där ett stort antal forskare tagit upp teman som till exempel användarkulturerna för internet, digital television och mobil kommunikation.
Det är typiskt för forskningsinriktningen att den kvalitativa och kulturkritiska infallsvinkeln betonas. De kvalitativa, ofta etnografiska metoder som används när man forskar i användarkulturer producerar förståelse inför informationssamhällets praxis, betydelse och vardag och stöder därigenom en användarorienterad teknologiutveckling. Kulturkritik å sin sida är i informationssamhället även mediekritik och teknologikritik. Utifrån den approach denna erbjuder är det möjligt att bedöma teknologiprojektens hypoteser eller utveckla verktyg för att främja mediekompetens.
Utmaningar i fråga om begrepp och praxis
De teknisk-vetenskapliga och konstnärlig-humanistiska förhållningssätten har av hävd ansetts utgöra "två kulturer" och den "tredje kultur" som växer fram mellan dessa två har varit ett populärt tema särskilt i samband med utbildning inom de nya medierna, där man även gestaltat en modell för ett "digitalt Bauhaus". Ofta presenteras dock den tredje kulturen i en utopistisk dager. Man behandlar inte de problem i fråga om både begrepp och praxis som hör ihop med tvärdisciplinärt samarbete.
Alla som varit engagerade i mångdisciplinära miljöer har stött på friktioner och missförstånd i anknytning till språk och begrepp. Särskilt synlig är begreppsförvirringen i diskussionen om informationssamhället där den kulturella, samhälleliga, tekniska och ekonomiska diskursen ständigt skapar ny terminologi samtidigt som uttryck som ursprungligen härrör ur en bransch får nya betydelser och börjar användas i andra sammanhang.
Eftersom terminologiprojekten inom teknologin ganska rätlinjigt koncentrerar sig på tekniska definitioner är det tydligt att ordens nya användningsmiljöer och betydelser i vardagen, forskningen och kulturproduktionen kräver särskild uppmärksamhet. Vid sidan av de tekniska definitionerna behövs även en kulturell, historisk och samhällelig tolkning: termarbete och läromedelsproduktion som bygger broar mellan kultur- och teknologiforskningen.
Det är karaktäristiskt för begreppen att de förankras i praxis, metoder och tillämpningar. Begreppsnivån bildar sålunda "fördefinitionerna" till de tekniska definitionerna. Det är till exempel inte tillräckligt att utlysa användarorientering, utan bakom utvecklingsarbetet måste föras en analytisk diskussion om hur man ser användaren; som en behovsrationell eller njutningsmaximerande individ, som konsument eller medborgare eller som mottagare eller producent av tjänster.
Ett annat praktiskt problem är hur mångfald implementeras i forsknings- och utbildningsorganisationerna. Att sammanjämka de olika ämnena betyder förhandlingar där man förutom begrepp även måste avgöra prioriteringen mellan verksamhetskulturer och forskningsmetoder samt gränsdragningen kring utbildningsprogrammen. Frågan om avvägningen mellan bredd eller specialisering i utbildningen har ofta lyfts fram; därutöver borde man ställa mer vittgående frågor om utbildningsprogrammens samhällsmålsättningar. Utbildar man dem som studerar medieplanering och -produktion till användare av färdiga program eller aktörer som kan påverka även utvecklingen av verktyg och tillämpningar? Studerar ingenjörerna framtagning och tillämpning av tekniska definitioner eller går man in för att förstå den tekniska utvecklingen som en del av den kulturella och samhälleliga verksamheten och i ljuset av dessa begrepp?
Inlärning i nätverk
Det virtuella universitetet erbjuder i sin egenskap av nationellt nätverk en möjlighet till en flerdisciplinär pedagogisk utveckling, som på ett idealiskt sätt verkar som "navigatör" i den mångfaldiga djungeln av begrepp och forskningskulturer.
Stöd för denna strävan erbjuder det forskningsnätverk för de nya medierna som just nu skapas där de medverkande universiteten och forskningsanstalterna knyts samman av den kulturella infallsvinkeln som införs i grundforskningen och den tillämpade forskningen kring teknologi. Till nätverkets ambitioner hör att främja forskningen, utbildningen och praxisen i branschen samt att producera läromedel.
Min egen erfarenhet av tvärdisciplinär utbildning hänför sig till medielaboratoriet vid Konstindustriella högskolan vars magistersutbildningsprogram har studerande med en studiebakgrund inom förutom konst, design och teknik även inom ekonomiska, humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Att kunna inhämta kunskap i denna mångfaldiga miljö förutsätter att man lär sig att sätta sitt eget specialkunnande i en ny och vidare kontext som karaktäriseras av den expertis nätverket har och de gemensamma mål som värdediskussionerna leder till.
Erfarenheten visar att i stället för begreppsförvirring och ostrukturerad mångkompetens producerar mångfalden när den är som bäst ny reflexiv praxis där synvinklarna inom de olika disciplinerna kan föras samman i kritisk konstruktivitet.
Minna Tarkka
Lemola, Tarmo 2003. . Opetusministeriön työryhmämuistioita ja selvityksiä 2003:5. Helsinki: Opetusministeriö, Koulutus- ja tiedepolitiikan osasto. www.minedu.fi/julkaisut/tiede/2003/tr05/kuvailu.html
Mitchell, William J., Inouye, Alan S. och Blumenthal, Marjory S., (red.) 2003. . Committee on Information Technology and Creativity, National Research Council. Washington: The National Academies Press. http://books.nap.edu/html/beyond_productivity/
Tarkka, Minna och Mäkelä, Tapio (red.) (2002). . Helsinki: m-cult. www.minedu.fi/opm/hankkeet/sisu/uusi_mediakulttuuri.pdf
Skribenten verkar som verksamhetsledare för m-cult, som är ett forsknings-, utvecklings- och produktionscenter för ny mediekultur. I hennes tidigare verksamhet ingår uppgifter inom utbildning, planering, forskning och produktion i anslutning till nya medier, bl.a. som professor vid medielaboratoriet vid Konstindustriella högskolan.