Framsida > Aktuellt_ex > Synvinklar > Open Access - en andra chans för vetenskaplig publicering
Mars 2004

Open Access - en andra chans för vetenskaplig publicering

Inget är beständigt, inte heller tryckning av vetenskapliga resultat på papper och spridning av dem per landpost runt hela planeten. Digitala utgåvor av vetenskapliga tidskrifter har varit tillgängliga redan i flera år, men utöver en snabb och förmånlig spridningskanal erbjuder nätet också möjligheten att ändra på praxis för publicering av vetenskapliga tidningar, och kanske till och med att återge publiceringen av information till vetenskapssamfundet. 

Innan publikationer tryckta på papper uppfanns, förmedlades vetenskaplig information inom brevnätverk. Ny kunskap och vetenskaplig diskussion spreds av posten i brev som kopierades för hand och skickades vidare.

Vid det brittiska vetenskapliga sällskapet Royal Societys möten på 1600-talet lästes de brev upp som innehöll de mest betydande vetenskapliga nyheterna. Det blev dock snart arbetsamt med högläsningen och därför började man trycka breven och sprida dem bland medlemmarna - på så sätt uppstod de vetenskapliga tidskrifterna. Deras syfte var enkelt: att sprida information om forskningsresultat, debattera, samt skapa en gemenskap bland vetenskapsidkare inom samma ämne. Ny kunskap underkastades offentlig kontroll.

Vetenskapen ska betjäna mänskligheten

Vetenskaplig publicering har alltid också varit sammankopplad med idealistiska tankar om vetenskapens plikt att betjäna mänskligheten - att sprida kunskapens ljus i ovetskapens mörker. Exempelvis franska staten donerade på 1830-talet patentet för fotografiets uppfinning "till att användas fritt av mänskligheten, för att främja vetenskapen och konsten". De kommersiella intressena uppenbarade sig inom vetenskaplig publicering först mycket senare, egentligen först på 1970- och 1980-talen. Det uppstod en marknad genom den enorma tillväxten inom vetenskap och vetenskaplig publicering som hade börjat efter andra världskriget. Finansieringen av vetenskap ökade framför allt i USA, efter att Sovjetunionen 1957 sköt upp Sputnik i rymden och orsakade panikreaktioner om den amerikanska vetenskapens efterblivenhet.

Antalet vetenskapsidkare ökade snabbt. Det grundades helt nya och allt mer specialiserade vetenskapsgrenar och för dem måste man också grunda nya vetenskapliga publikationer. Det växande antalet vetenskapsidkare ledde till en okontrollerad ökning av antalet vetenskapliga artiklar och publikationer. Kopplingen av finansieringssystemen till vetenskaplig publikationsaktivitet och den allt hårdare akademiska konkurrensen satte ytterligare fart på artikelproduktionen. Uttrycket "publish or perish", publicera eller gå under, beskriver träffande de nya villkoren för vetenskapsidkarna. De gamla organisationerna förmådde inte längre publicera ens goda manuskript och således öppnades marknaden för kommersiella förlag som började grunda nya tidskrifter och erövra marknaden.

Från informationsflöde till svallvåg

Det uppstod ett nytt område för ekonomiskt spel, där aktörerna utgörs av forskare, akademiska institutioner, förläggare, bibliotek och medier. Informationsflödet svällde till en svallvåg. Det har redan länge varit omöjligt att läsa all relevant information ens inom ett begränsat vetenskapsområde. Tillväxten har finansierats av de instanser som prenumererar på publikationer: i huvudsak universitetens institutioner och bibliotek.

För universitetsbiblioteken har utvecklingen så småningom lett till en situation där lejonparten av deras resurser går till tidskriftsprenumerationer. Små specialtidningar kan kosta tusentals, till och med tiotusentals euro per år, och priserna stiger brant. Exempelvis en årgång av tidningen  kostade år 1991 6 062 euro, 2001 kostade den 14 935 euro och år 2004 redan 19 013 euro. Tidskriften publiceras av engelsk-holländska Elsevier som med sina publikationer inom vetenskap och medicin år 2000 uppvisade en vinst på 410 miljoner euro med en omsättning på 1 127 miljoner euro. För många förlag är alltså försäljningen av vetenskapliga tidskrifter en luckrativ business som blomstrar framför allt därför att man oftast inte behöver betala tidskrifternas skribenter, det vill säga kunskapsproducenterna, och inte heller texternas bedömare eller redaktionsmedlemmarna.

Ofta publiceras alltså kunskap finansierad med offentliga medel av kommersiella förlag i publikationer som sedan offentliga instanser, till exempel universitetsbiblioteken, köper tillbaka till ett dyrt pris.

Informationsunderlaget ändras

Internet håller på att ändra detta mönster, det som vi hittills sett är bara början. Det är klart att underlaget som informationen lagras på eller överförs till håller på att ändras. Detta har skett också tidigare inom kulturerna: man har övergått från lertavlor till papyrus, från papyrus till pergament, sedan till lumppapper och från det till papper gjort av träfiber. Traditionell vetenskaplig publicering som enbart trycks på papper går mot sitt slut, trots att papper inte kommer att försvinna helt ännu på länge. Också pergament används ju fortfarande parallellt med papper, liksom det vid sidan om SMS och telefonsamtal skickas lyxtelegram ("internettelegram"), som påminner oss om teknologin på 1800-talet.

Förr läste man tidskrifter i bibliotekens läsesalar och när kopieringsmaskinerna blev vanligare läste man kopior tagna av tidskrifterna. Vi lever i en övergångstid där olika publiceringsformer existerar sida vid sida. Elektronisk publicering erbjuder dock så överlägsna fördelar att den ofrånkomligen kommer att ersätta publiceringen i pappersformat.

Till vad behövs de vetenskapliga tidskrifternas förlag i dag? Tillförlitligheten hos papperspublikationer är inte en självklarhet. Vetenskaplig publicering handlar om förtroende som vilar på en historisk och kulturell bas. Vi litar på peer reviews, bibliotekens personal eller på förlagens kvalitetssystem. Tillförlitligheten hos webbpublicering kan lätt säkerställas med ett liknande system.

Webben har öppnat nya möjligheter för fri vetenskaplig publicering. Open Access (OA)-publicering håller på att snabbt ändra den globala vetenskapliga publiceringen. OA-publikationer kan läsas, skrivas ut och spridas vidare utan avgifter och hinder. OA-publiceringskanalerna kan till exempelvis bestå av vetenskapliga tidskrifter, publikationssamlingar för vissa forskningsområden och organisationers egna publikationsarkiv. Inom vissa naturvetenskapliga områden, såsom fysik och biovetenskaper, har webbpubliceringen redan nu en central ställning.

Fri tillgång till kunskap

Fri tillgång till kunskap är av väsentlig betydelse exempelvis för vetenskapsidkare i utvecklingsländer som inte har tillgång till ordentliga bibliotek. I webbens vindlar ploppar det upp allt fler nya OA-publikationsmiljöer. I Finland främjas OA-publiceringen av FinnOA, en organisation för forskare, vetenskapliga förläggare och vetenskapsbibliotek som grundades i april 2003. Den främjar fri tillgång till finländsk forskningsinformation och informerar om OA-verksamhetsmodellen inom vetenskaplig publicering.

Inom nätundervisning kunde OA-publikationer väl komplettera undervisningsmaterialet, de är lättare tillgängliga än fulltexttidningsbaser som förvaltas av stora konsortier. Med hjälp av nätkurser kunde man skapa genuin ömsesidig växelverkan mellan undervisning och forskning.

Förmedlingen och kontrollen av vetenskaplig information tillbaka till vetenskapssamfundet

Vetenskapssamfundet har nu en möjlighet att återta den förmedling och kontroll av vetenskaplig information som det förlorade på 1970-talet. Universitet, vetenskapliga sällskap och institutioner kunde till exempel grunda vetenskapliga serier som skulle utkomma endast i elektroniskt format på webben. Det skulle inte vara svårt att vid behov göra tillgången till publikationerna avgiftsbelagd. Å andra sidan kan man fråga sig varför information producerad med offentliga medel överhuvudtaget borde kosta någonting? En av vetenskapens principer har varit fri spridning av kunskap, och nu är detta möjligt till låga kostnader.

Tapio Onnela

Skribenten koordinerar det nationella projektet för nätundervisning i historia samt är redaktör för Agricola Finlands historienätverks webbplats.