Från nätstuderande till ledare för IKT-projekt

Min första kontakt med nätbaserade studier fick jag medan jag bodde i Texas 1994-1995. Efter åtta år som färdig hushållslärare och när familjens minsta var två år upplevde jag att jag ville börja studera på nytt. Yrkeshögskolan i Jyväskylä som erbjöd skräddarsydd utbildning för oss hushållslärare motsvarade mina behov. Och distansundervisningen som byggde på nätverk passade mig som hand i handske.

Ännu intressantare blev det eftersom jag samtidigt fick lära känna de lokala universitetens bibliotek. Under mina första nätbaserade studier lärde jag mig även att hantera mikrofilmer i samband med att jag läste gamla tidningsartiklar för studieperioden om turismens historia. Mikrofilmer hade jag tidigare sett endast på film.

När vi kom tillbaka till Finland fortsatte jag att studera både vid yrkeshögskolan och vid universitetet. I samband med grundstudierna (15 sv) i utbildningsteknologi kom jag för första gången i kontakt med i nätbaserade inlärningsmiljöer. Studieperioden var uppbyggd på en miljö vid namn Profiler samt delvis också på Tels. Under dessa studier stiftade jag bekantskap också med andra miljöer. Det var helt fantastiskt! Tillsammans med oss från Uleåborg studerade bl.a. studenter från Konstindustriella högskolan.

Connet-nätverket introducerade en tvärvetenskaplig gemenskap

Min avsikt var att fortsätta med ämnesstudier i utbildningsteknologi, men sedan upptäckte jag att nätverket Connet vid Finlands virtuella universitet inledde sin verksamhet hösten 2001. Jag tog en titt på dess kurser som ur mitt perspektiv var både behövliga och intressanta. Också sättet att studera - nätbaserat och tvärvetenskapligt tillsammans med studenter från flera universitet - föreföll helt suveränt. Jag gjorde upp en noggrann plan över hur många kurser jag skulle klara av, vilket också fungerade väl. Under det första året avlade jag 20 studieveckor.

Kurserna var olika, vilket givetvis är bra eftersom man då på alla kurser lär sig nya sätt att agera. Olikheten beror på att samtliga universitet erbjuder sina kurser i Connets utbud där studenterna sedan kan välja de kurser som de anser nyttiga och lämpliga för sig själva.

Jag upplevde det som ett slags äventyr att virtuellt kunna förflytta mig mellan universiteten, t.ex. från Åbo till Jyväskylä, vilket dessutom erbjöd mig privilegiet att lära känna folk vid de olika universiteten. För mig som pedagogiestuderande var det en nyttig upplevelse att uppleva helt olika studiekulturer, som t.ex. Tekniska högskolan i Esbo och informationsteknikens värld vid Joensuu universitet.

Material och uppgifter av alla de slag

Jag har ungefär 85 nätbaserade studieveckor bakom mig med material och uppgifter av många slag. Men det finns några studieperioder jag speciellt gärna drar mig till minnes.

Som ett exempel kan jag nämna studieperioden (5 sv) om kreativ planering och projektarbete där materialet bestod av sedvanlig projektlitteratur, men där den nästan enda instruktion som gavs var att planera aktiviteter - också helt tokiga sådana - på däcket till ett kryssningsfartyg avsett för Karibien. Mina studiekamrater i det här projektet var Asko Soukka från Jyväskylä och Jouko Korhonen från Helsingfors.

En annan skojig upplevelse var att inom studierna om datanät definiera och utvärdera s.k. intelligens i ett smart hem tillsammans med Katja Järvinen och Asko Soukka. Under arbetets gång gästade vi t.o.m. ett tv-program på Tvåan (Pallo hallussa). Utan Connet skulle det här givetvis aldrig ha hänt och att uppträda på tv var en lärorik upplevelse. Katja, Asko och jag träffades rent fysiskt första gången i samband med tv-programmet och kramade om varandra som gamla bekanta.

En tredje kurs värd att nämna är en kurs i turism vid Jyväskylä yrkeshögskola där jag fick använda mig av mina fotografier. Också inom Connet-studierna ges det möjligheter till att uttrycka sig i bild. Det här ser jag som viktigt eftersom vuxenstuderande för det mesta är kapabla att välja metoder som de är motiverade av. Studier på nätet är inte enbart textuella, eftersom ljud, videoklipp, kartor och bilder är andra möjliga uttrycksformer.

En ny miljö är som en ny bil

Inom mina nätstudier har jag hittills fått lära känna ett tiotal webbaserade inlärningsmiljöer. Det här är jag verkligen glad över eftersom jag har stor nytta av att känna till olika miljöer när jag planerar kurser. Alla miljöer är olika även om de har egenskaper av samma slag. En ny miljö är lite som en ny bil: man får lust att ta en provtur för att ta reda på vad åket går för ...

Innehållet läggs fram intressant och varierande

Fördelarna med nätverksbaserade studier är bl.a.:

• Innehållet i kognitionsvetenskap läggs fram på ett intressant och varierande sätt
• Frihet att välja
• Vidgade synvinklar och mångsidighet (olika vetenskapsgrenar)
• Möjlighet att studera sådant som det egna universitetet inte erbjuder
• Kunskaper och färdigheter i informations- och kommunikationsteknik
• Ofta det enda sättet att studera för personer som har familj eller som arbetar
• Mänskliga relationer och dialog
• Mångsidiga färdigheter att uttrycka sig
• Språkkunskaper
• Förmåga att skriva vetenskapligt

Tutorn som besättningen på ett flygplan

Tutorns betydelse för att nätverkskurser skall lyckas är stor. Själv uppskattar jag tutorer som finns tillhands när de behövs. Om jag t.ex. mejlar en fråga väntar jag mig svar inom en rimlig tid.

Tutorns roll är viktig för helheten. Tutorn kan jämföras med besättningen ombord på ett flygplan; han eller hon leder studieperioden från starten ända fram, men håller sig för det mesta bakom draperiet eller i cockpiten, och gör sin röst hörd eller ger sig till känna vid behov.

Alla studerande är olika; en del behöver stöd av sin tutor medan det för andra räcker bra endast med kontakt av något slag. Jag hoppas att de som behöver stöd också får det eftersom det annars finns risk för att en alltför stor andel av universitetsstuderandena inte fullföljer sina studier. För mången är det tillräckligt med "en nick" som bekräftelse på att allt går som det skall, medan andra kanske behöver handledning i diverse ting som t.ex. studieteknik, tekniska hjälpmedel eller innehåll. Man får inte heller glömma att studenter från olika fakulteter har vant sig vid olika sätt att arbeta. Vid en del fakulteter skriver man t.ex. inga essäer. När verksamheten sker i grupp stöder studenterna varandra och tutorn behövs mer sällan.

Från nätstuderande till ledare för IKT-projekt

Efter att själv ha studerat på Connet var jag full av iver inför uppgiften som Connet-planerare vid mediepedagogiska centret vid pedagogiska fakulteten vid Lapplands universitet.

Samtidigt byttes Connets Web-Ct ut mot FLE- och Zwik-studiemiljöerna, som Jukka Purma outtröttligt utvecklade medan jag själv planerade nya kurser för kursutbudet vid Lapplands universitet. Till partner vid planeringen av studieperioden om nya medier fick jag en student från Åbo, Annakaisa Kultima, som gjorde webbsidorna för kursen. Inom Connet är studenterna en verklig resurs eftersom de representerar kompetens inom många olika sektorer. Numera är Annakaisa planerare vid Lapplands universitet.

Jag fortsatte med mina Connet-studier och kopplade samman min egen forskning med Connet. I samarbete med Esko Marjomaa från Joensuu och Jaana Lahti från Helsingfors skrev jag en rad artiklar för utländska och inhemska konferenser. Ensam hade jag inte klarat av det, men med nätverkets stöd kunde jag utveckla mig avsevärt. Också språkkunskaperna har blivit bättre eftersom en del av kurserna inom Connet är på engelska och likaså har det varit excellent träning att skriva artiklar på engelska. När man märker att man lär sig sådant som man alltid har tyckt att är speciellt svårt får man nya krafter, som också har betydelse för trivseln i arbetet i övrigt.

På hösten 2003 inleddes projektet Let´s Play som finansieras av Europeiska socialfonden och länsstyrelsen i Lappland. Projektet fokuserar på forskning om inlärning genom lek och på att bygga lekbaserade inlärningsplattformar med informations- och kommunikationsteknik. Utan Connet-studierna skulle jag sannolikt inte ha förutsättningar att leda ett projekt av detta slag.

Inom vårt projekt anordnas en studieperiod för lärarutbildningen med inriktning på mediefostran där man också på ett kreativt sätt utnyttjar informations- och kommunikationsteknik samt granskar inlärning genom lek. Jag och projektforskaren Marjaana Juujärvi tar tillsammans fram en preliminär plan för studieperioden på en nätbaserad CSCL-kurs som leds av Uleåborgs universitet. Kursen har också deltagare från Holland och Norge.

Pirkko Hyvärinens artikel baserar sig på en intervju från maj. Intervjun gjordes av Päivi Karppinen från enheten för utveckling av undervisning vid Lapplands universitet.