Kvalitetsarbete - till förtret eller stöd för virtuell undervisning?
I och med examensreformen har vi fått en ny våg inom utvärderingen, nu under namnet kvalitetssäkring. I samband med universitetens verksamhet väcker kvalitet som ett lösryckt begrepp förvåning hos många: är det inte självklart att universiteten som säte för den högsta undervisningen står för kvalitet? När man dessutom kopplar examensreformen och det virtuella universitetet till kvalitetsdiskussionen får man en ytterligare allitteration på examensreformens städer Bologna, Berlin och Bergen, nämligen Bermudatriangeln. För vart ögonblick suger triangeln till sig allt fler i sitt influensområde. Det är tur att följderna i detta fall inte alltid är negativa.
I Berlinkommunikén (pdf på finska) där riktlinjerna för den europeiska examensreformen dras upp lyfts kvalitetssäkringen särskilt fram och detta har lett till att det s.k. kvalitetsarbetet vid alla våra universitet har effektiviserats. Arbete pågår samtidigt på olika håll. Kvalitetsplaner tas fram för undervisningen (normal och virtuell undervisning ofta separat), forskningen och universitetens tredje uppgift, kvalitetssäkringen, förvaltningen inte att förglömma. Verksamheten har varit så hektisk att de involverade parterna inte alltid kommit ihåg att i tillräckligt hög grad sörja för koordineringen och informationen.
Det verkar som om fakulteterna, institutionerna och läroämnena med examensreformen flåsande i nacken skulle ha varit så överhopade med arbete att de vad gäller kvalitetsfrågorna tillsvidare (med bävan?) bara har kunnat vänta på att nya vindar inom kvalitetssäkringen ska blåsa upp "någonstans ifrån".
Den finländska tolkningen: utvecklande utvärdering
Rådet för utvärdering av högskolorna har snart verkat i 10 år. Under hela sin existens har det i sin egenskap av centralt nationellt utvärderingsorgan betonat den utvecklande aspekten på utvärderingen i stället för kontroll och övervakning. Men å andra sidan har det som sakkunnigorgan varit med om att välja spets-/kvalitetsenheter bland universiteten, vilket även kan ses som annat än utvecklande utvärdering. Detta har dock inte gett rådet en prägel av rangordnare, utan det förefaller som om rådet genom sin verksamhet skaffat sig uppskattning bland universiteten. Men visserligen hörs även andra röster på det breda högskolefältet. Många internationella forskare i utbildningspolitik - och vid sidan av dem även finländska forskare - anser att hela utvärderingsboomen avspeglar en del farliga fenomen: utbildningen behandlas som en handelsvara bland många andra, den utvärderas med felaktiga metoder av olämpliga personer, som på detta sätt skaffar sig otillbörlig makt och orsakar därmed universitetssamfundet obotlig skada.
I dagens nya situation, där man i och med Berlinkommunikén inkluderat "ackreditering, certifiering eller motsvarande system" i diskussionen, har strävan på nationell nivå varit att i den grad det är möjligt hålla sig till nuvarande god praxis. De finländska metoderna verkar ha fått understöd även internationellt sett. I en del länder har en central ambition varit att få ordning på universiteten - i uttryckets bägge bemärkelser. I de här länderna kan man bara längtansfullt lyssna till skildringarna av det finländska systemet, där man tillsvidare idkat utvecklande utvärdering med silkesvantar.
Kvaliteten har gömts i begrepp
När man talar om kvalitet vimlar det av olika begrepp med början i själva ordet "kvalitetsarbete". Vad menar man med det? Eller med kvalitetssäkring, kvalitetskontroll, kvalitetssystem? För att inte tala om de inlånade termerna och deras förkortningar: balanced scorecard/BSC, total quality management/TQM, benchmarking, ISO ... Givetvis har termerna i anslutning till kvalitetssäkringen definierats på olika ställen t.ex. i undervisningsministeriets arbetsgruppspromemoria om kvalitetssäkring av högre utbildning (pdf på finska), men begreppen är ofta motstridiga och olämpliga för universitetssamfundet.
Ofta hittas helt förnuftiga metoder bakom begreppen. En sådan är t.ex. strävan att beskriva och dokumentera verksamheten. Under de närmaste åren kommer det att ske en mängd pensionsavgångar vid universiteten. I och med dem går mycken kunskap förlorad om den praxis som säkrar kvaliteten; en praxis som idag finns integrerad i den vardagliga verksamheten. Det finns skäl att beskriva dessa metoder medan de som skapat dem ännu är kvar i arbetslivet. På detta sätt blir arbetsintroduktionen med efterföljarna enklare. Medan de olika processerna beskrivs kan man också smidigt hitta de grå områden utan etablerad praxis som verksamheten har.
Naturliga metoder för kvalitetssäkring redan i bruk
Aktörerna inom ramen för det virtuella universitetet har utifrån sina egna utgångspunkter skapat fungerande praxis som omfattar många av de drag man eftersträvar med kvalitetsarbetet. Praxisen har skapats ur universitetssamfundets vilja att låta kolleger utvärdera de egna sätten att agera för att på detta sätt bättre kunna utveckla dem. Som exempel kan nämnas de riksomfattande disciplinspecifika nätverken som har bett närliggande ämnesområden utvärdera sina nätkurser. Öppenhet av detta slag är exceptionellt inom undervisningen. Dialogen har varit till nytta för såväl dem som utvärderats som utvärderarna. Tanken på att låta kolleger utvärdera undervisningen och tillsammans utveckla den blir förhoppningsvis en del av dessa personers "normala" undervisning, vilket tillför hela undervisningskulturen mer samverkan. Även de utvärderingsverktyg som tagits fram inom den virtuella verksamheten är säkert sådana att de med fördel kan användas även vid traditionell undervisning.
Men inom kvalitetssäkringen pågår även annat än det ovan beskrivna vardagliga men effektiva samarbetet över såväl universitets- som läroämnesgränserna. Inom projektet VOPLA arbetar man med att främja och stödja de finländska universitetens kvalitetskontroll inom såväl den nätbaserade undervisningen som inlärningen samt med att utveckla universitetspersonalens kvalitetsmedvetenhet. Finländarna medverkar även i internationellt arbete i syfte att utveckla den virtuella verksamheten vid universiteten, som t.ex. i projektet e-Quality.
Har vi "farans år" framför oss?
Redan nu samlas det vid universiteten in mycket utvärderingsinformation för olika syften. I detta arbete är det dock viktigt att komma ihåg att informationen inte ska samlas in för säkerhets skull eller för att insamlandet i sig skulle vara något slags bevis på kvalitet. En effektivare utvärdering ska primärt avse att man allt noggrannare överväger vilken slags information det är värt att samla in och hur den insamlade informationen kan utnyttjas.
En annan viktig sak är även att försäkra sig om att de som blir föremål för utvärdering verkligen själva kan inverka på utvärderingsmetoderna och kriteriedefinitionerna samt delta i tolkningen av resultaten. Om man i detta planeringsskede gör fel, förlorar man det förtroende som (förhoppningsvis) råder mellan aktörerna. Det är på detta förtroende man i sista hand bygger upp en högklassig verksamhet.
Matti Lappalainen
Matti Lappalainen är chef för utvecklingen av undervisningen vid Åbo universitet och Virtuella universitetets kontaktperson där. Han har intensivt arbetat med kvalitetsutvärdering av universitetsundervisning sedan 1995 då han började som planerare för ett kvalitetsprojekt om undervisning och inlärning vid Åbo universitet.