Vad består (den virtuella) undervisningens kvalitet av?

I Finland är den virtuella undervisningen alltid kopplad till universitetens egen verksamhet och således ingår kvalitetssäkringen av denna undervisning i universitetens egna kvalitetssystem. Säkringen av kvaliteten på undervisningens innehåll har en lång historia vid de finländska universiteten. I detta inlägg vill jag dock fästa uppmärksamhet vid övriga kvalitetsfaktorer inom nätbaserad undervisning. Då och då glömmer man i teknisk eller någon annan yra bort för vem den virtuella undervisningen egentligen har utvecklats. Målsättningen är ju uttryckligen att främja studerandenas inlärning och att underlätta och stöda själva inlärningstillfället och -situationen och göra dessa mångsidigare.

En del av undervisningens kvalitet utgörs av dess förmåga att anpassa sig till studerandenas behov. Avsikten är att möjliggöra studier och inlärning, inte att förhindra eller försvåra dem.

Frihet att välja

Den nätbaserade undervisningen borde betraktas som ett alternativ och en möjlighet för att underlätta inlärningen, på samma sätt som användningen av IKT överhuvudtaget borde underlätta – inte försvåra – hanteringen av ärenden. Men användning av teknik i undervisningen får inte vara ett självändamål, utan den bör ge inlärningen ett mervärde. En av den virtuella undervisningens kvalitetsfaktorer är friheten att välja när, var och delvis också hur man avlägger studierna. Flexibla undervisnings- och inlärningssätt gör att studierna framskrider snabbare och att inlärningen förbättras.

De virtuella studiernas styrka ligger i att undervisningsutbudet är oberoende av tid och plats. Studerandenas valfrihet och rörlighet ökar i takt med utbudet av nätbaserade studier, eftersom en högklassig examen inkluderar möjligheten att avlägga kurser på ett mångsidigt sätt. Man behöver inte längre nödvändigtvis byta studieort för att kunna avlägga en enskild kurs eller ett helt biämne vid ett annat universitet. Kursutbudet begränsar sig inte endast till det som hemuniversitetet erbjuder. Detta har blivit möjligt genom olika nätverk och det nationella JOO-avtalet. Mycket arbete återstår dock ännu för att skapa en genuin kultur för att sprida undervisningen, så att det vid alla universitet finns samma möjligheter att delta i den virtuella undervisningen. Att sprida undervisningen ger synergifördelar för universiteten, eftersom de då inte själva behöver arrangera alla kurser som erbjuds.

Den virtuella undervisningen består inte bara av att universiteten erbjuder varandra kurser, utan de nätbaserade studierna förbättrar också hemuniversitetets möjligheter att öka studiernas flexibilitet. För studerande som har flyttat bort från studieorten och för sådana som befinner sig i olika livssituationer, exempelvis arbetar vid sidan av studierna, kan studier som avläggs via nätet vara den enda möjligheten att alls gå framåt i studierna.

Möjlighet att välja

För att studenterna verkligen ska kunna välja virtuella studier, bör utbudet trygga en jämlik möjlighet att avlägga kurser. De som avlägger nätbaserade studier får inte vara i en sämre ställning än de som får kontaktundervisning. Å andra sidan får de virtuella kurserna inte bli ett privilegium för dem som har råd att betala för sina studier. I Finland är studier som leder till examen avgiftsfria och samma princip bör följas i fråga om de virtuella studierna. Studerandena borde dock alltid ha möjlighet att själva välja om de avlägger en kurs virtuellt eller som kontaktundervisning.

Bredbanden breder ut sig i Finland och det finns en dator i snart sagt varje hem. De allra flesta har tillgång till datanätverk. Universiteten har satsat på att förbättra IKT-färdigheterna, och studerandena och personalen har allt fler datorer till sitt förfogande. Den virtuella undervisningens problem är inte längre av teknisk art, utan de hör snarare ihop med tillgängligheten och användbarheten. Vad gör vi med ett enormt utbud av nätbaserade studier om ingen kan använda det?

Inlärningsplattformernas användbarhet bör utvecklas, eftersom det att de är lätta att använda är en kvalitetsaspekt hos undervisningsarrangemangen. Bland studerande och undervisningspersonal anses nätbaserad undervisning och dito kurser vara mer belastande än kontaktundervisning, eftersom användningen av IT-utrustning fortfarande orsakar extra huvudbry och problem. Ett gott tekniskt stöd och en ökande mängd nätbaserad undervisning råder säkert bot på detta. Den bästa lösningen är naturligtvis utbildning för undervisningspersonalen och studenterna. Det får inte vara ett hinder för att delta i virtuella studier att man inte kan använda inlärningsplattformer och inte heller får vägledning och stöd för att använda dem.

Med tanke på den virtuella undervisningens utveckling är det därför viktigt att samla in respons av så många studerande som möjligt och utnyttja dessa kommenterar vid kursplaneringen. Med hjälp av studentresponsen kan man utveckla kursen, följa upp dess belastning och få information om problem i användbarheten. Det lönar sig att samla in kommenterar fortlöpande under kursens gång, så att man kan ta itu med problemen redan innan de leder till att studerande avbryter kursen.

Aktiva inlärare eller kunder

I och med att virtuella studier blir allt vanligare måste vi i något skede föra en diskussion om universitetsstudiernas natur. Kan man avlägga en högklassig examen helt utan kontaktundervisning? Vissa ämnen går dessutom lättare än andra att anpassa till studier som avläggs på nätet. Hur kan man garantera att studerande utöver studiernas innehåll också lär sig grundläggande akademiska färdigheter, så som argumentation, grupparbets- och andra sociala färdigheter?

Det är viktigt med tanke på framtiden att studerandena är representerade i de beslutande organen hos de instanser som ansvarar för de virtuella studierna och att de på så sätt har möjlighet att påverka de nätbaserade studiernas utveckling. I och med de virtuella studierna blir studerandena lätt kunder i stället för aktiva inlärare. Detta hot måste avvärjas med alla tillgängliga medel. Det virtuella universitetet får inte börja leva ett eget liv, fjärmat från universitetens basverksamhet, eftersom ett kundorienterat tänkesätt är främmande för vetenskapssamfundet.

Om man inte fäster uppmärksamhet vid de virtuella studiernas undervisningsarrangemang och tillgänglighetsproblematiken, och inte anser dessa vara en del av undervisningens kvalitet, får man inte tillräckligt med studerande till de virtuella kurserna. På detta följer frågan: finns det högklassig undervisning utan studerande eller uppstår kvaliteten i växelverkan mellan olika faktorer?

Anne Mikkola

Skribenten är utbildningspolitisk sekreterare vid Finlands studentkårers förbund.