Informationsmaterial och datanät – integreringen en utmaning för traditionell organisationsstruktur
Temat för en av workshoparna på de nationella dagarna om virtuell verksamhet vid universiteten var tillgängligheten och användningen av biblioteksmaterial i nätundervisning och forskning. I den analoga världen där tryckta böcker och tidskrifter köptes in för att utnyttjas av organisationen och kunderna, övergick äganderätten till verken till köparen. Det var lätt för biblioteken – och det är fortfarande lätt – att låna ut sådant material till dem som behöver information eftersom spelreglerna är relativt klara. Men i och med att informationsmaterialet i växande utsträckning blir digitalt, antingen i form av databaser eller nätdistribuerade böcker och tidskrifter, får vi även andra spelregler.
Den största förändringen är att utgivarna inte längre avstår från sin äganderätt utan endast tillstår nyttjanderätt till det digitala materialet. Dessutom vill de vanligtvis begränsa nyttjanderätten genom avtal, som givetvis kan vara mycket olika hos olika aktörer. Härav följer att det i en digital miljö inte är tillräckligt med att känna igen en kund utan det är också nödvändigt att kunna identifiera den roll i vilken användaren närmar sig den nyttjanderätt biblioteken skaffat sig till olika nätmaterial.
Information en dyr handelsvara
I allmänhet beviljar utgivarna nyttjanderätt för användning inom campusområdet, men begränsar rättigheterna genast när användaren eller dennes roll förflyttar sig utanför detta område. Biblioteken har av denna anledning tvingats ge avkall på sitt eget ideal om informationens fria rörlighet. Information har i allt större utsträckning blivit en handelsvara och i fråga om högklassigt material även en dyr sådan. Ett tidskriftspaket från en utgivare kan kosta en halv miljon euro om året. Och det beloppet ger endast ett års nyttjanderätt.
Övergången till digital distribution har även lett till att institutioner som stöder undervisning och forskning blivit tvungna att se till att de motsvarar de krav den nya miljön ställer. Biblioteken behöver, och får hjälp med hanteringen av nyttjanderättigheterna på systemnivå av IT-experter och avtalstekniskt av jurister. Materialen sparas i datorer och tas i bruk via datanät; här behövs det proffs på teknik för att ta fram de tekniska lösningarna. Dessutom sker materialsökningen allt oftare i de lokaler där informationen också används. Serviceinstitutionerna måste föras ut till kunderna, men samtidigt måste man genom datatekniska lösningar försäkra sig om att kunderna inte av okunnighet gör sig skyldiga till brott. Det är onödigt att inbilla sig att alla skulle läsa de tiotals, kanske hundratals och många gånger långa nyttjanderättsavtal som universiteten har tecknat för anskaffandet av olika slags material.
Det behövs ett samarbetsbaserat distributionsnät för finländska forskningsrön
En samarbetsform av ekonomisk betydelse är att få tillgång till finländska vetenskapliga rön, forskningsdata och forskningspublikationer så förmånligt som möjligt. Nuvarande praxis att finländska forskare gratis överlåter äganderätten till sina forskningspublikationer, som i huvudsak finansierats med skattemedel, på internationella förlag, hos vilka de finländska universitetsbiblioteken sedan anskaffar dem för forskarnas bruk – med skattemedel – är minst sagt märklig.
Det är klart att det här behövs ett omfattande samarbete och en sammanslagning av kompetens för att man ska kunna skapa ett effektivt nät för distribution av resultat från den finländska forskningen. Tekniken ställer inga hinder i vägen; apparater och kompetens finns redan. Det som behövs är gemensamma beslut och samarbete.
I och med att vi övergått till den digitala världen, har vi samtidigt tagit steget in i en värld där det är ofrånkomligt med nationella och internationella lösningar. För närvarande är det främst aktörer med kommersiella intressen som står för dessa lösningar och avtal. En god fråga är om samma logik stämmer för idkandet av fri vetenskap eller borde vi ta itu med att skapa sådana lösningar i fråga om organisationsstrukturer och samarbete som skulle betjäna åtminstone det finländska vetenskapsfältet, men genom vilka vi samtidigt försöker påverka internationella lösningar. Åtminstone i det skede när idéerna kommer till är det skäl att glömma de gamla institutionsgränserna.
Jarmo Saarti
Filosofie doktor Jarmo Saarti är överbibliotekarie vid Kuopio universitet. Han har varit med om att utveckla och forska kring olika slags nättjänster, särskilt i anknytning till lagring och sökning av information samt bibliotekssystem.