Creative Commons – ett alternativ för hantering av upphovsrätter i samband med undervisningsmaterial

Kommentarerna ovan är fiktiva, men av den typ som ofta dyker upp i diskussionen. Både de som uttalar sig – upphovsmän till vetenskapligt material och utbildningsmaterial – och de som är intresserade av materialet i fråga kan dock ställas inför upphovsrättsliga utmaningar. Enligt upphovsrättslagen har endast upphovsrättsinnehavaren, dvs. upphovsmannen, rätt att tillverka nya kopior av verket och distribuera dem. För att verken ska spridas och utnyttjas så omfattande som möjligt, bör upphovsmannen ge allmänheten större rättigheter och behålla endast en del av rättigheterna själv.

Historia

Creative Commons (CC) är en internationell folkrörelse som grundades 2001. Dess mål är att stödja produktionen och distributionen av digitalt innehåll och digitala verk på internet. CC-rörelsen har uppstått vid universitet i USA och då särskilt vid de juridiska fakulteterna vid Harvard och Stanford. Rörelsen kom till när forskare kring upphovsrätt märkte svårigheterna med att producera och distribuera upphovsrättsskyddat digitalt innehåll och digitala verk på internet. Besvärligast var de situationer när upphovsmannen själv skulle ha varit villig att relativt fritt dela med sig av sitt arbete till andra aktörer och allmänheten. Grundarna ville också prova om samma produktionsmall som framgångsrikt tillämpats vid utvecklingen av Free/Libre och Open Source-programvaror skulle vara lämplig även på text, bilder, musik och videor.

Creative Commons-rörelsen är numera verksam i mer än tjugo länder. I Finland koordineras verksamheten av Helsinki Institute for Information Technology HIIT och Medielaboratoriet vid Konstindustriella högskolan.

En del av upphovsmannens ensamrätter till användarna

Upphovsrättssystemet bygger på ensamrätt. Upphovsrätten tillkommer alltid den som skapat ett verk. Lagstiftningen tryggar upphovsrättsinnehavarens alla rättigheter till verket. Enligt sin lagstadgade rätt får upphovsmannen själv bestämma om användningen av sitt verk. Man kan t.ex. inte använda bilder en kollega tagit i Paris i sitt undervisningsmaterial utan att särskilt ha fått lov till det.

Många internetanvändare vill dock relativt fritt dela med sig av sina verk och också låta andra använda dem. Det kan t.ex. för en forskare eller konstnär kännas bra om någon använder sig av artiklar och bilder han eller hon lagt ut på nätet i undervisningsmaterialet för sina egna studenter. Men upphovsmannen kanske ändå önskar att man uppger namnet på den som skrivit artikeln eller tagit bilderna när man återanvänder materialet.

Upphovsmän och upphovsrättsinnehavare kan således vilja ge användarna vissa rättigheter till sina verk – men dock inte alla. Upphovsrättsinnehavare vill t.ex. inte nödvändigtvis ge bokförlag rätt att utan ersättning utnyttja deras artiklar eller bilder i en publikation.

CC-licenser

CC-rörelsen försöker lösa problem av ovan nämnda slag. Rörelsen har för dem som skapar digitala innehåll byggt upp en Internet-tjänst där upphovsmannen enkelt kan ge uttryck för hur andra får utnyttja hans eller hennes verk. Med hjälp av denna tjänst kan upphovsmannen förse sitt verk med en beskrivning av vilka rättigheter han eller hon ger användare.

Det finns tre sätt för detta: som en kort beskrivning av användarens rättigheter riktad till vanliga människor, som en rättslig licenstext samt som en kod avsedd att läsas av datorer. Den korta förklaringen hjälper användaren – och även upphovsmannen – att förstå på vilka villkor verket får användas. Den rättsliga licensen kan behövas om tvister uppstår. Datorkoden å sin sida gör det enklare för användarna att hitta CC-licenserade verk på nätet.

Man kan hitta den licens som passar ens eget verk bäst genom att svara på frågor som finns på Creative Commons webbplats. HIIT har översatt både frågeformuläret och licenstexten till finska och anpassat dem enligt finländsk lagstiftning. Man kan således få fram en lämplig CC-licens också på finska på CC:s webbplats.

Projekt kring produktion av fritt undervisningsmaterial

Delvis tack vare CC-rörelsen har det uppstått projekt kring fritt och öppet undervisningsmaterial i många länder. Det pågår projekt vid flera universitet där material publiceras fritt för alla internetanvändare. Det kanske mest kända av dem är Massachusetts Institute of Technologys projekt OpenCourseWare där avsikten är att under CC-licens publicera allt material som används i undervisningen på internet senast 2008. För närvarande kan man i databasen bläddra bland materialet till över 900 kurser vid MIT. Materialet får användas fritt för annat än kommersiellt bruk bara man anger vem som tagit fram materialet och publicerar de ändringar man gjort i det under samma licens. Flera universitet har följt MIT:s exempel och inrättat egna bibliotek för fritt undervisningsmaterial.

Men det är inte bara vid universiteten detta gjorts, man har även dragit igång projekt för att ta fram fritt undervisningsmaterial till stöd för undervisningen på grundskolenivå. Och åtminstone i Sydafrika och Kalifornien pågår projekt om fria digitala läroböcker för andra stadiet. Projekten är fortfarande i sin linda, men det sydafrikanska projektet har redan hunnit med att publicera omfattande läroböcker i fysik, kemi och matematik. Böckerna är på engelska och finns i pdf-format på projektets webbplats. Böckerna får fritt översättas till andra språk. Inom ramen för projektet CALIBRATE som inleddes i höstas och som finansieras av Europeiska kommissionens program Informationssamhällets teknologier (IST) utvecklar man en webbserverplattform för lärare för produktion och publicering av gemensamt fritt undervisningsmaterial. I Finland medverkar Medielaboratoriet vid Konstindustriella högskolan.

Den här hösten har också UNESCO och OECD intresserat sig för frågorna kring öppet och fritt undervisningsmaterial. UNESCO inledde i oktober en nätdiskussion med 40 experter under rubriken ”Open Course Content – a model for sharing”. De slutsatser diskussionen utmynnar i torde senare publiceras på nätet. Diskussioner kommer sannolikt att föras även vid FN:s toppmöte om informationssamhället i Tunis i november.

Framtiden

Man kan med fog anta att produktionen av öppet och fritt undervisningsmaterial finns med i universitetets framtid. Det vore önskvärt att lärare, lektorer och professorer som själva tar fram sitt undervisningsmaterial skulle publicera det på nätet under en CC-licens (eller en motsvarande licens). Samma praxis kunde följas även i samband med studenternas övningsarbeten och lärdomsprov. På det här sättet skulle användarna omedelbart få veta på vilka villkor innehåll kan användas och vidareutvecklas.

CC-licenserna är ypperliga verktyg för att producera och dela med sig av digitalt material på nätet. Men man får inte glömma att det fortfarande för att skapa undervisningsmaterial av hög klass krävs sakkunskap och pedagogiskt kunnande. Dessutom kräver det en stor arbetsinsats. Å andra sidan är det möjligt att dela arbetsbördan mellan flera med CC-licenser. Någon kan börja och någon annan fortsätta. CC-licensen kan för sin del vara ett stöd för den traditionella akademiska expertkultur som genuint stöder att man delar med sig av sitt kunnande.

Teemu Leinonen

Skribenten leder en grupp som forskar i inlärningsmiljöer vid Medielaboratoriet vid Konstindustriella högskolan.

(CC) 2005 Teemu Leinonen Utbildningsstyrelsen och Finlands virtuella universitet. Artikeln har sammanställts utifrån artikeln Entä jos... – Creative Commons ja avoimet oppimateriaalit som utbildningsstyrelsen publicerade i april 2005. Artikeln kan fritt kopieras på de villkor som nämns i licensen Creative Commons Nimi mainittava - Sama lisenssi. Artikeln kan alltså fritt kopieras, publiceras och editeras, helt eller delvis, förutsatt att ursprunglig upphovsman anges och att samma villkor tillämpas även på de verk som härefter publiceras och editeras.