Det virtuella universitetets effekter – vilka är de och hur kan de bedömas?

Nätstudierna har medfört en utmärkt möjlighet att flexibelt anordna utbildning för olika studerandes olika behov av innehåll. Nätstudier ökar även jämlikhet och jämställdhet och skapar möjlighet till global verksamhet oberoende av var studenten fysiskt befinner sig. Inlärningen har nätstudierna däremot inte gjort flexiblare, utan inlärningens ”realiteter” gäller även vid denna form av studier – och är till och med något mer utmanande än vid traditionella studier.

Funktionaliteten hos pedagogiskt innovativ praxis samt kvaliteten på nätinläring har studerats inom ett antal vetenskapliga forskningsprojekt (bl.a. Hakkarainen, Lipponen & Järvelä, 2001; Järvelä & Häkkinen, 2005; Koschmann, Hall & Miyake, 2002; De Corte, Verschaffel, Entwistle & Van Merriëboer, 2003). Basforskningen om inlärning har under förra decenniet antagit utmaningen att klarlägga teknologins kognitiva och motivationella effekter.

Resultaten visar att särskilt nätbaserat och kollaborativt arbete som utnyttjar teknik stöder centrala tankefärdigheter som t.ex. att fråga, förklara och bygga upp kunskap tillsammans. Att ta till sig en nätbaserad arbetskultur bidrar även till att forma de färdigheter och strategier som stöder inlärningen så att de motsvarar informationssamhällets krav.

Forskningsresultat om nätbaserad inlärning finns redan

Det har konstaterats att teknologimiljöer har betydelse särskilt för elever med motivationella problem. Nätbaserad kollaborativ inlärning förefaller att stöda deras arbetsengagemang. Studier om interaktion vid nätinläring har för sin del påvisat ett behov att utveckla den ömsesidiga förståelsen mellan dem som deltar i inlärningsinteraktionen samt en praxis som stöder bildandet av en gemensam kunskapsgrund (Mäkitalo, 2006; Naidu & Järvelä, 2006).

En nyss granskad doktorsavhandling hade temat ”Erilaiset oppijat ja oppimateriaalit verkko-opetuksessa". Avhandlingen redogjorde för för- och nackdelarna med nätstudier ur såväl de studerandes som lärarnas synvinkel (Vainionpää, 2006). Studien klarlade för hurdana studerande nätstudier är bäst lämpade och vilken typ av studiematerial som passar vid nätstudier och nätundervisning.

Forskningsresultaten visade att nätstudier upplevs mycket positivt av studerande och lärare fast det finns skillnader i uppfattningen om studieerfarenheter och studiematerial hos olika inlärare. Men inte heller i den här undersökningen har man klarlagt de faktorer i anslutning till de studerandes färdigheter eller studiematerialet som talar för nätstudier som en studiemodell som leder till insiktsfull och kvalitativ inlärning.

Utvärderingen av effekterna borde riktas om

Det virtuella universitetets mer omfattande effekter har inte studerats i Finland och endast i ringa omfattning även internationellt sett. Utvärderingen har inriktat sig på lärarnas attityder, de studerandes inlärningsprestationer med hjälp av informationsteknik och inlärningsmiljöernas kvalitet samt användbarheten och de tekniska egenskaperna hos det digitala studiematerialet (bl.a. Galanouli, Murphy & Gardner 2004; Venezky & Davis, 2002). Det här står dock i konflikt med de aktuella forskningsrön inlärningsforskningen kommer med, som visar att dels kollaborativt kunskapsbyggande i social interaktion, dels nätverksbaserad verksamhet samt härmed förknippade motivationella och kognitiva processer har en nyckelroll för att nyttan med tekniken ska överföras till inlärningen (De Corte et al., 2003). Utvärderingen av verkningarna borde alltså inriktas på att klarlägga dessa mekanismer.

Sammanfattat kan man konstatera att tekniken kan fungera som ”katalysator” för förändringar inom utbildningen, men den kan inte i sig själv få till stånd sådana – dessa sker via förändringar i lärarnas och andra aktörers sätt att tänka. För att det virtuella universitetets och nätinlärningens effekter ska kunna granskas utifrån målsättningarna i den finländska kunskapsstrategin för utbildning och forskning behövs ytterligare information om vilken betydelse praxis vid nätinlärning har för att utveckla inlärningsfärdigheterna samt om hur kollaborativ inlärning och kursernas pedagogiska principer genomförs.

Vid Uleåborgs universitet har nyss inletts en studie om effekterna hos det virtuella universitetets ämnesnätverk (Pesonen & Järvelä, 2006) som finansieras av undervisningsministeriet. Ett centralt mål är att utvärdera och enligt de resultat som fås effektivisera det virtuella universitetets verksamhet så att en praxis som stöder undervisning, studier och inlärning av hög kvalitet förstärks. Som ett resultat av utvärderingen eftersträvas att lyfta fram dels praxis som med tanke på inlärningens kvalitet är verkningsfull, dels kritiska faktorer som försämrar betydelsen av virtuella studier. Granskningen omfattar även en utvärdering av nätverkens kontinuitet och varaktighet – strävan är att klarlägga vilken slags inlärningspraxis som leder till mer bestående och inte endast experimentella modeller.

I studien utvärderas undervisningen inom det virtuella universitetets ämnesnätverk ur fyra perspektiv:

• Inlärningens kvalitet utvärderas utifrån de studerandes individuella inlärning med särskild vikt på nätstudiernas kognitiva och motivationella praxis (t.ex. studiestrategier, engagemang och målinriktning).
• Inlärningens kvalitet utvärderas utifrån hur principerna för kollaborativ inlärning har genomförts (t.ex. hur kollaborationen inom nätinlärningen har genomförts och gemensam kunskap producerats).
• Undervisningens kvalitet utvärderas även genom att bedöma hur de olika ämnesnätverkens kurser har genomförts pedagogiskt. Då tas ett sampel nätkurser för "case-analys" varvid principerna för genomförandet av undervisningen och genomförandegraden utvärderas.
• Undervisningens kvalitet utvärderas enligt i vilken grad den kollaborativa verksamheten har genomförts (bl.a. lärarnas undervisningsplanering, studenternas nätverksarbete, nyttiggörandet av ämnesnätverkens expertis).

Också när IKT-pedagogik används vid undervisning ska målet vara insiktsfull och djup inlärning

Som avslutning kan konstateras att tekniken är en del av utbildningens vardag, och den har kommit för att stanna när det gäller inlärnings- och studiepraxis. Även om forskningen ännu idag påvisar en del kritiska faktorer inom IKT-pedagogik, är morgondagens lösningar säkert mognare både inlärningsteoretiskt sett och med tanke på teknikens tillämplighet. Miljöer som inlärningsteoretiskt är ändamålsenliga och kvalitativa kan som bäst bli en utmaning för både inlärarna och undervisarna att skapa en ny slags inlärningskultur.

En viktig synpunkt bör dock poängteras – IKT-pedagogik betyder inte att flytta över traditionella studier till en skenbart modern miljö, utan att stöda studierna på ett sätt som leder till insiktsfull och djup inlärning. Det är viktigt att komma ihåg att djupinlärning alltid är en arbetsam process som kräver ansträngning. Ansvaret för inlärningen kan inte överföras ens på den mest avancerade teknik eller avancerade nätverk utan inlärningen sker i inlärarens sinne med stöd av hjälpmedel och enligt modern uppfattning även i allt högre grad i social interaktion.

Sanna Järvelä

Skribenten är professor vid pedagogiska fakulteten vid Uleåborgs universitet och arbetar med sin forskargrupp vid Forskningsenheten för utbildningsteknologi

Källor

Burns, T.C. & C.S. Ungerleider (2003). Information and Communication Technologies in Elementary and Secondary Education: State of the Art Review. , 3(4), 27–54.

De Corte, E., Verschaffel, L., Entwistle & Van Merriëboer, J. (Red.) (2003). . Elsevier.

Hakkarainen, K., Lipponen, L. & Järvelä, S. 2001. Epistemology of inquiry and computer-supported collaborative learning. A cross-cultural comparison. I T. Koschmann, & N. Miyake. (Red.) New Perspectives on Computer-supported Collaborative Learning.

Järvelä, S. & Häkkinen, P. (2005). How to make collaborative learning more successful with innovative technology? , 5, 34-39.

Koschmann, T., Hall, R. & Miyake, N. (Red.) (2002). CSCL2: . Mahwah, NJ: Erlbaum.

Mäkitalo, K. (2006). Interaction in Online Learning Environments: How to Support Collaborative Activities in Higher Education Settings. Jyväskylän yliopisto, Koulutuksen tutkimuslaitoksen Tutkimuksia -sarja, 18.

Naidu, S. & Järvelä, S. (2006). Analyzing CMC Content for What? , 46, 1, 96-103.

Pesonen, M. & Järvelä, S. (2006). Virtuaaliyliopiston tieteenalaverkostojen opetuksen vaikuttavuus. Framställning på de riksomfattande dagarna om virtuell verksamhet vid universiteten 28–29.3.2006, Esbo.

Vainionpää, J. (2006). Erilaiset oppijat ja oppimateriaali verkko-opiskelussa. Tampereen yliopisto. Fås som pdf-fil på nätet.

Venezky, R. & Davis, C.(2002). . Preliminary research report: OECD/CERI.