När arbetslivet snuttifieras, blir kunskapen fragmentarisk och medierna mobila

I teve har man under den senaste tiden kunnat följa intervjuer med pappersanställda där det för en del är ett flera generationer långt arbetsgivar-arbetstagarförhållande som nu upphör när pappersbruket flyttar verksamheten till ett land med billigare arbetskraft. Inom de akademiska yrkena har motsvarande fenomen inte någonsin förekommit, och idag är redan ett fem år långt avtal med samma arbetsgivare en ouppnåeligt lång karriärsnutt för de flesta. Man jobbar i en ad hoc-värld, där det inte finns någon långsiktig vision om framtiden.

Sylvia Gherardi har forskat kring hur kunskap förankras i tekniktäta och virtuella miljöer där interaktionen ofta sker via informations- och kommunikationsteknik. Arbetsplatserna har enligt henne blivit hem för fragmenterad kunskap där kunskapen splittras upp hos användarna, i experters och yrkesfolks olika praxis, symboler och en del av artefakter, till organisationsregler och delar av infrastrukturer. Michael Eraut som har forskat om inlärning på arbetsplatser presenterar en enklare klassificering. Enligt honom finns det två slags kunskap: kodad och personlig. I Erauts klassificering framhävs individens andel och vikten av personlig kunskap.

Också vi har i vår egen forskargrupp satt fokus på forskning om personliga nätverk, eller som man brukar uttrycka det inom nätverksforskningen, egocentriska nätverk. I och för sig har man känt till betydelsen av nätverk eller personliga relationer redan länge och fenomenet är inte på något sätt en ny landvinning. Trots det är det särskilt aktuellt just nu eftersom egocentriska nätverk och de förändringar som sker inom dem visar i vilken riktning utvecklingen i arbetslivet går.

Forskning har visat att viktiga personliga bindningar vanligtvis består trots att man byter arbetsplats, för att inte tala om projekt. Man vet även att de anställdas nätverk avviker mycket från varandra. Deras omfattning och mångsidighet påverkar det i vilken arbetsmiljö man får utveckla sitt eget kunnande. Män och kvinnor bygger ofta upp sina nätverk på olika sätt. Nätverkens sammansättning beror även på ålder, utbildningsområde och arbetserfarenhet både vad gäller mängd och variation. I en väl administrerad organisation är det enklare att få relevant information än på annat håll. Och en person som håller på att utbilda sig eller som nyss har avslutat sin utbildning har ett annorlunda nätverk än en person som varit längre i arbetslivet. Även skillnader i person och attityder avspeglas i de egocentriska nätverken.

Klibbig och läckande kunskap

Hur informationen sprids i en organisation varierar också. Ibland vill informationen inte komma fram, dvs. den är klibbig och ibland läcker den över organisationsgränserna även om man inte skulle önska det. John Seely Brown och Paul Duguid har sökt efter orsaker till detta och kommit fram till att man kan förklara informationens klibbighet på tre olika sätt. Kunskapen i sig själv har olika karaktär och viss information är enklare att sprida än annan (epistemisk förklaring). Saker man tidigare har lärt sig och inlärarnas färdigheter inverkar på hur man tar till sig information (kognitiv förklaring) och dessutom finns det olika social-praktiska förklaringar på varför informationen ibland sprids lätt och ibland inte. Därför finns det inte bara ett enda bra sätt att sprida information på utan informationsspridningen ska planeras enligt vad, till vem och på vilket sätt man vill dela med sig av den.

Browns och Duguids tankar är värda särskild uppmärksamhet när man talar om planering av undervisning. I personliga nätverk verkar det som om människorna suveränt flyttar från ett medium till ett annat beroende på vad saken gäller och med vem man har att göra.

Nätverk och medier

Människor står ständigt i kontakt med varandra på många olika sätt. Med de viktigaste samarbetspartnerna är man ofta i kontakt via många olika medier. De allra starkaste nätverkskontakterna upprätthålls genom att träffas ansikte mot ansikte, men också med hjälp av olika slags teleteknik och fortfarande ibland med papperspost. I arbetslivet förekommer det allt oftare situationer när samma aktörer har kontakt med varandra via många olika medier, också samtidigt. Också komplicerade jobb kan skötas på distans när det är möjligt att samtidigt dela olika material och verktyg: talet går över en kanal och övrigt material över en annan eller tredje kanal. Man har också kunnat skicka material på förhand. En diskussion som inletts som en nätträff fortsätter i bilen som en telefonkonferens och på nytt därhemma över internet eller ett intranät. Deltagarna i mötet växlar längs kedjan, men det hör till saken.

Så här är det särskilt i arbetslivet, men finns det en likadan praxis i utbildningsvärlden? Och vad betyder allt det här i universitetens vardag? Saken är akut ur två synvinklar: både personalen och de som studerar vid läroinrättningar borde ha de medborgarfärdigheter multimediegenerationen behöver och dessutom borde man granska universitetens undervisningsutbud ur denna synvinkel. Nätundervisningen kanske ändå inte har varit så flexibel och interaktiv som man har låtit förstå i festtal, undervisningsplaner eller tidigare visioner.

Som Sanna Järvelä nyss förde fram på den här arenan har vi som stöd för undervisningen fått en komplicerad samling mediekombinationer i stället för ett enda överlägset medium. Och om man får tro den nuvarande kunskapen om arbetslivets praxis, är det den här vägen vi ska fortsätta gå, om vi sedan vill det eller inte. En enskild expert måste bygga upp sina egna nätverk och som stöd för undervisningsarbetet behövs en repertoar av medier eller en varierande kombination av sådana. Dagens riktning är personlighet och individuell medverkan som möjliggör bindning till organisationernas verksamhet och därigenom tillträde till fragmenterade informationslager.

Tuire Palonen

I kolumnen hänvisas bl.a. till följande källor:

• Brown, J. & Duguid, P. (2001). Knowledge in organization: A social practice perspective. Organization Science, Vol. 12, ss. 198–213.
• Eraut, M. (2000) Non-formal learning and tacit knowledge in professional work, British Journal of Educational Psychology 70, Part 1, 2000 ss. 113–136.
• Gherardi, S. Knowing in a system of fragmented knowledge. Artikeln publiceras i tidskriften Mind, culture and activity.
• Hakkarainen, K., Palonen, T., Paavola, S. & Lehtinen, E. (2004). Communities of networked expertise: Educational and professional perspectives. Elsevier.
• Järvelä, S. Synvinkeln, mars 2006. Finlands virtuella universitet. Det virtuella universitetets effekter – vilka är de och hur kan de bedömas?
• Vartiainen, M., Kokko, N., Hakonen, M. (2004). Hallitse hajautettu organisaatio. Paikan, ajan, moninaisuuden ja viestinnän johtaminen. Helsinki: Talentum.

Skribenten är specialforskare vid enheten för undervisningsteknologi vid Åbo universitet. Hon arbetar som bäst i ett arbetslivsprojekt om utveckling av verktyg för visualisering av nätverk vilket finansieras av Tekes, samt i projektet KoMiTi.