
Hösten 2004 inleddes vid Helsingfors universitet ett projekt om ett IKT-körkort vars syfte var att säkerställa att alla nya studenter vid de olika fakulteterna skulle ha likvärdiga IKT-färdigheter för sina studier. Tanken på att undervisa i grunderna i IKT var ingalunda ny, men undervisning saknades det oaktat vid många fakulteter. Alltså beslöt man att under läsåret 20042005 som ett fakultetssamarbete ta fram en studieperiod (3 sp) för ett IKT-körkort. Studieperioden omfattar följande delar (noggrannare beskrivning av inlärningsmålen):

Pilotprojektet för körkortet startade vid Helsingfors universitet hösten 2005. Under hela det år pilotprojektet pågick samlade man in feedback både av dem som avlade studieperioden och av deras lärare. Under läsåret registrerades drygt 3 600 studerande på kursen, varav mer än 52 % avlade studieperioden redan under höstterminen 2005. Undervisningen för IKT-körkortet fortsätter vid alla fakulteter hösten 2006.
Innan IKT-körkortet utvecklades fanns det vid Helsingfors universitet ingen information att tillgå om hurdana IKT-färdigheter de nya studenterna har när de inleder sina studier. Med tanke på detta bad man studenterna bland annat bedöma sina kunskaper och färdigheter både före och efter att de hade avlagt IKT-körkortet. Följande bild visar hur de 753 studenter som svarade på enkäten upplevde sin IKT-kompetens innan studieperioden inleddes.

Bland dem som svarade bedömde 45,5 % sina IKT-kunskaper som medelmåttiga, cirka 12,6 % som svaga och cirka 2,1 % som mycket svaga. En tredjedel (33,2 %) av de svarande ansåg sig ha goda IKT-kunskaper och cirka 6,6 % mycket goda. I praktiken betyder det här att av de studenter som 2005 började vid Helsingfors universitet ansåg mer än 500 att de hade antingen svaga eller mycket svaga IKT-färdigheter.
Enligt studentfeedbacken är situationen alltså ingalunda den att merparten av gulnäbbarna skulle anse sig ha minst goda IKT-kunskaper och -färdigheter. Dessutom avslöjade responsen att det vid samtliga fakulteter förekommer studerande med bristfälliga IKT-kunskaper (antingen svaga eller mycket svaga). Behovet av undervisning i grunderna i IKT finns sålunda och vid alla fakulteter.
Bildparet här under visar vad studenterna ansåg om utvecklingen av sina IKT-kunskaper och -färdigheter under studieperioden.

Procentsatsen 14,7 % som står för de studenter som ansåg sig ha svaga eller mycket svaga kunskaper före studieperioden minskade till 0,9 % efter studieperioden. Samtidigt växte gruppen med goda eller mycket goda kunskaper från 39,8 % till över 80,4 %. Studieperioden har således enligt svararna själva haft en väsentlig betydelse för deras IKT-kompetens. Några studenter upplevde till och med en attitydförändring vilket bland annat följande feedback visar:
Trots att det finns ett tydligt behov av grundundervisning i IKT finns det anledning att fundera vad man vid olika tidpunkter menar med grunderna i IKT. Ännu för några år sedan låg tyngdpunkten i IKT-undervisningen vid många fakulteter vid Helsingfors universitet på att lära ut hur olika program används. Med åren har dock både uppfattningen om basfärdigheterna och inlärningsformerna undergått stora förändringar. I den aktuella undervisningen för IKT-körkortet läggs fokus bland annat på informationssökning samt dataskydd och datasäkerhet. Den närmaste framtiden får utvisa vilka delar i det nuvarande körkortet som får vika för nytt innehåll och vad detta nya innehåll består av.
Feedbacken från dem som avlade IKT-körkortet ger för handen att många studenter skulle önska sig bland annat studiematerialet i för sig skräddarsydda paket. Önskemålet är enkelt att förstå; bland cirka 3 600 studenter finns det både studenter på olika kunskapsnivåer och studenter som lär sig på olika sätt. En del av studenterna önskar sig studiematerialet i komprimerad form, medan andra upplever att de drar nytta av materialet särskilt när sakerna har förklarats ingående. Det här är en av de svårlösliga utmaningarna om man differentierar IKT-undervisningen. Trots att frågan är besvärlig finns det dock ett flertal olika lösningar på problemet: för studiematerialet kan bland annat metadata anges om inlärningsämnets svårighetsgrad, språk samt förhållande till andra ämnen. Ett annat sätt att närma sig problemet på är att till exempel erbjuda studiematerialet med den semantiska webbens medel. Det är dock osäkert vilka de nämnda metoderna är till mest nytta för: stöder metadataförsett studiematerial eller studiematerial enligt den semantiska webbens koncept på samma sätt både studenter som är skickliga på IKT och sådana som är mindre inkomna.
Egna utmaningar skapar också uppdateringsbehoven av till exempel undervisningsplaner, producerat studiematerial, använda nätinlärningsmiljöer samt material översatt till främmande språk. Utmaningar innebär dock alltid framför allt nya möjligheter: när gruppen av studerande växer och IKT-lärarnas samarbetsnät blir tätare blir det möjligt att utbyta god undervisningspraxis och förbättra metoderna. Det skulle kanske vara dags att ta en titt på saken ur ett bredare perspektiv och fundera på hur de finländska högskolorna kunde utveckla sin IKT-undervisning tillsammans.
I undervisningen för IKT-körkortet vid Helsingfors universitet inleds fas 2. Pilotprojektårets erfarenheter har beaktats i såväl undervisning, studiematerial som bland annat i utvärderingen av inlärningen. Inlärningserfarenheterna under hösten 2006 kommer att visa vilka ändringar i IKT-undervisningen som härnäst behöver göras. Det är alltså helt klart att man inte kan se undervisningen i informations- och kommunikationsteknikens grunder som ett konstant tillstånd: undervisningen måste kontinuerligt ge akt på sin omvärld och anpassa sig efter dess behov.
Olli Salo
Skribenten verkar vid Helsingfors universitet som koordinator för IKT-utbildningen med huvuduppgiften att samordna projektet för IKT-körkortet.