De sociala medierna för med sig ny praxis i undervisning och forskning
De sociala medierna har under de senaste åren invaderat internetanvändarnas vardag. Bland annat i gymnasierna har användningen av dem även i undervisning och lärande i rask takt blivit vanlig. Vid högskolorna däremot är användningen av och forskningen om sociala medier fortfarande relativt obetydlig jämfört med deras popularitet bland internetanvändarna i allmänhet och med tanke på den nytta och de möjligheter de erbjuder för att förnya högskoleundervisningen och arbetssätten.
Med sociala medier avses i regel avgiftsfria tjänster och tillämpningar på internet som vanligtvis är mycket enkla att lära sig använda och som stödjer grupparbete och samproduktion av information. Exempel på sociala medier är wikier och bloggar dvs. webbdagböcker, sociala nätverkstjänster som t.ex. Facebook och tjänster för innehållsdelning som YouTube och Flickr.
Jussi-Pekka Erkkola har i sin pro gradu-avhandling (2008) påpekat att de sociala medierna dock inte enbart är verktyg. De inbegriper även en process. Man kan egentligen säga att de sociala medierna är ett nytt, kollektivt sätt att ordna och organisera arbete, forskning och undervisning.
Själv har jag varit med om att genomföra pilotprojekt om undervisning i sociala medier vid Jyväskylä universitet som en del av Medborgarsamhällets magisterprogram 2008. Jag är även med i forskningsprojektet Somus mellan fyra högskolor där de sociala medierna har utnyttjats allt sedan projektplaneringen och finansieringsansökan och där de fortfarande används på ett mångsidigt sätt som verktyg inom projektet.
Omsorgsfulla förberedelser och tekniskt stöd
2008 genomfördes ett ettårigt pilotprojekt finansierat av undervisningsrådet vid Jyväskylä universitet om sociala medier i undervisningen som en del av Medborgarsamhällets magisterprogram. Pilotprojektet planerades av en forskare och en lärare inom sociala medier, men både personalen och studenterna hade tämligen begränsad erfarenhet av professionell användning av dem. Som pilotprojekt valdes nätargumentering och -retorik, att skriva en omfattande wikiartikel samt att ersätta en traditionell föreläsningsessä med en bloggessä.
Innan kurserna startade gjordes det en modell av dem för både personalen och studenterna för att visa hur de går till i praktiken. Även om det ytterst är fråga om en iterativ process blev det för själva kursens del tydligare att framställa den som ett projekt enligt huvudfaserna. Kurserna byggdes upp så att de regelbundet även innehöll närträffar som samtidigt utgjorde såväl mellanetapper på kursen som träffar för evaluering av och rådgivning om användningen av sociala medier.
Det ordnades också en introduktion för deltagarna där var och en fick pröva på många olika typer av tjänster allt från GMail-epost till wiki-editering och från att göra bruk av Delicious sociala bokmärken till Ning för att skapa egna sociala nätverk. Syftet var att genast i början av kursen visa medborgarsamhällets aktörer de fördelar med de sociala medierna som jag redan nämnde, dvs. lättheten att lära sig dem och snabbheten att tillämpa dem.
Alla kurser hade även rådgivning per telefon och e-post och vid behov kontakthandledning. Helpdesk behövdes i mycket liten utsräckning under hela pilotprojektet, men vetskapen om att hjälp enkelt var tillgänglig ökade deltagarnas mod och säkerhet att ta tag i de nya verktygen.
Den första pilotkursen inleddes avsiktligt med enbart diskussion i en wiki-miljö i syfte att låta deltagarna lära känna mediet i allmänhet och kollektiv kommunikation på internet i synnerhet. Nätargumenteringen kunde ha genomförts även i en mer traditionell lärandemiljö på nätet (såsom Optima) men argumenteringen är betydligt enklare och mer lättstrukturerad till exempel på mikrobloggar såsom wiki eller Qaiku.
Akademisk syn och wikis syn på kunskap
På den andra pilotkursen var syftet att kollektivt skriva en artikel om det globala medborgarsamhället där varje deltagare skulle skriva cirka två sidor varefter alla sidor sammanställdes. Trots en orienterings- och motiveringsperiod började kursen dock inte på det sätt personalen hade önskat.
För studenterna kändes wiki-skrivandet inte tydligt varför man gick tillbaka till orienteringen. Den här gången fästes särskild uppmärksamhet vid att tydliggöra hur wiki-processen i praktiken fungerar, hur man deltar i den och vilka olika delar det ingår i produktionen av material.
Det egentliga orienteringsproblemet blev också klart. Frågan var att studenterna hade svårigheter att ta till sig en kollektiv och anonym informationsproduktion där syftet dessutom är att informationen inte ska vara fullständig eller aldrig bli klar i den bemärkelsen som ett enskilt verk eller en enskild studie är. Det var intressant att de studerande reagerade så starkt på detta.
Sättet att göra akademisk vetenskap syftar redan enbart med tanke på vetenskapens grundläggande principer till att producera slutliga och statiska dokument i eget eller forskningsgruppens namn och där resultaten i princip även borde kunna upprepas. Studenterna börjar tillägna sig denna syn på kunskap redan när studierna inleds. Wikipedias och överhuvudtaget nätets syn på kunskap är en helt annan. Där uppmanas var och en att anonymt bidra på det sätt och på den nivå man själv önskar. Wikipedias syn på kunskap försvagar dock på inget sätt användningen av wiki-teknikerna i sig inom utbildnings- och organisationsvärlden.
En separat wiki-minneslista och en diskussion om skillnaderna mellan produktion av akademisk kunskap och wiki-kunskap klargjorde i hög grad situationen. Själva skrivprocessen inleddes i praktiken och avsiktligt med ett tomt dokument. Studenterna uppmuntrades på olika sätt att börja informationssamlingen och innehållsproduktionen på det sätt som kändes naturligt, som till exempel att sporadiskt kopiera citat ur olika nätkällor, länkar till webbkällor samt litteraturkällor i ett gemensamt wiki-dokument. Studenterna började självorganiserat göra de första utkasten till själva texten utifrån enstaka stycken medan kursledarna ibland lade fram förslag till innehåll, källor och synvinklar.
Redan i det här skedet började fördelarna jämfört med traditionella metoder märkas. Studenterna läste igenom nätkällor som andra hade hittat och som var nyare och färskare än vad som förekommer i någon studieguide. Personalen rekommenderade mer tidlöst teoretiskt läsmaterial.
När wiki-kursen närmade sig sitt slut bad studenterna om ytterligare tid för att komplettera artikelhelheten. Slutreslutatet blev en nästan 100 sidor lång och täckande introduktion i det globala medborgarsamhället inklusive olika källor.
Essäer på bloggen
På den tredje kursen ersattes en traditionell föreläsningsessä med en bloggessä. Studenterna fick i uppgift att skriva en essä på en sida utifrån perspektiv som en enstaka föreläsning hade inspirerat till. Wiki-kursen hade rönt en sådan popularitet att man redan i förväg förhöll sig positivt till denna kurs om sociala medier.
En klar nytta denna gång var att studenterna läste varandras essäer och att detta påverkade deras egna tankar och funderingar. Essäerna blev både längre och mångsidigare än om studenterna hade skrivit dem ensamma. Studenterna såg det som en fördel att även om man skrev självständigt snabbade det upp det egna skrivandet att se andras essäer genast några dagar efter föreläsningen.
För personalen var det helt annat att hantera essäerna jämfört med att ha koll på hundratals e-postmeddelanden och det var betydligt lättare att granska studenternas essäer med tanke på betyget. Grunderna för att upprätthålla en blogg lärde sig personalen på en kvart.
Sociala medier som organiseringsform för forskningsprojekt
Wiki är en avsevärt snabbare modell att arbeta med än möten där syftet är att producera ett dokument eller när olika versioner av ett dokument skickas med e-post och man väntar på att någon hinner skriva sin del. Om organisationens dokumentation finns på en wiki är det lätt att uppdatera till exempel anvisningarna för en ny anställd och man behöver inte se till uppdateringen av dokumenten på intranätet. Nya dokument kan påbörjas efter behov.
Det tvååriga projektet Somus mellan fyra forskningsinstitutioners (VTT, Jyväskylä universitet, Tammerfors universitet, Tekniska högskolan) har använt sig av en wiki-plattform allt från planeringsfasen. Till och med ansökan om finansiering från Finlands Akademi skrev man tillsammans där. Syftet med projektet är att utveckla samarbetet mellan förvaltningen, medborgarna och massmedierna. Somus använder sig av sociala medier för att söka nya sätt att organisera sig på distans.
Inom projektet skriver man alltid agendan för nästa veckomöte på wiki på internet. Vem som helst kan skriva vilka teman man vill ha med och vid veckomötet väljer man sedan de viktigaste. Själva veckomötet hålls över Skype eftersom de anställda finns på tre olika orter.
Agendan blir automatiskt föredragningslista som sedan ligger till grund för protokollet. Man kan växla protokollförare varje kvart om man så vill och protokollet kan uppdateras och ses i realtid av alla deltagare och också av dem som inte kan delta.
Utöver Wiki använder sig Somus även av Delicious bokmärken. Om någon hittar något intressant om ett ämne är det omedelbart tillgängligt för alla och man behöver inte leta fram samma sak många gånger. På mikrobloggen Qaiku får man en större grupp människor med att delta och skapa idéer än vid möten över Skype. På Sumpli.com kan man bekvämt komma överens om träffar osv.
De sociala medierna är alltså inte enbart informationsproduktion utan ett mycket effektivt sätt att organisera arbete, evenemang och verksamhet.
Kari A. Hintikka
Skribenten arbetar på sin doktorsavhandling om människors självorganisering på internet och är forskare inom konsortieprojektet Somus vid Jyväskylä universitet.
Se även: