FVU-info Maj 2003

I detta nummer:

• Finlands virtuella universitets högklassiga projekt inom nätbaserad undervisning premierades
• Mycket att komma ihåg om musik på nätet ...
• Användaridentifiering över universitetsgränserna
• Publikationer

Finlands virtuella universitets högklassiga projekt inom nätbaserad undervisning premierades

Språkcentret vid Åbo universitet belönades med undervisningsministeriets och undervisningsstyrelsens kvalitetspris för sitt projekt Hypermedia ja uudet oppimisympäristöt kielikeskusten kieltenopetuksessa på dagarna om informations- och kommunikationsteknik i Tavastehus den 10 april. Priset på femtusen euro utdelades nu för andra gången.

Hedersomnämnande fick projektet  koordinerat av kompetenscentret för kammarmusik i Kuhmo,  och  projekt .

- Syftet med kvalitetsprisen är att bekantgöra högklassiga, innovativa och lyckade metoder inom nätbaserad undervisning som även andra utbildningsarrangörer kan ha nytta av. Glädjande nog tävlade denna gång fler projekt än tidigare om prisen. Också kvaliteten var hög, särskilt i klassen för virtuella universitet, konstaterade överdirektör Arvo Jäppinen som överräckte prisen.

Till början

Kvalitetspris för utveckling av nätbaserad undervisning: Åbo universitet Språkcentret: Hypermedier och nya inlärningsmetoder i språkundervisningen vid språkcentren

Rådets bedömning: "en livsbejakande, realistiskt beskriven undervisningsmiljö där den genomgående tanken är enkelhet, användbarhet och användarvänlighet både ur student- och tutorsynvinkel"

Svenskastuderandena vid språkcentret vid Åbo universitet har redan länge kunnat kombinera traditionell närundervisning och nätbaserad undervisning i sina studier. Nu belönades användningen av hypermedier och nya inlärningsmiljöer i undervisningen - utvecklad av lektor Ilkka Norri - med undervisningsministeriets och undervisningsstyrelsens kvalitetspris för nätbaserad undervisning. Prissumman är 5 000 euro.

"Jag har upplevt arbetet med planering, genomförande och utveckling av nätbaserad undervisning under de senaste sex åren som ett stort äventyr eller en resa där målet fortfarande inte har nåtts", beskriver Ilkka Norri sitt utvecklingsarbete.

Programmet Kieliverkko stöder öppen och flexibel inlärning

Allt tog sin början hösten 1996 när språkcentren vid Helsingfors, Tammerfors och Åbo universitet samt institutionen för språk och kommunikation vid Helsingfors handelshögskola med stöd av finansiering från undervisningsministeriet började ta fram läromaterial för distans- och nätundervisning i engelska och svenska. De gemensamma ansträngningarna ledde till hypermedieprogrammet Kieliverkko - som stöd för undervisningen i engelska och svenska - där man strävade efter att utnyttja de fördelar Internet erbjuder, dvs. interaktion, parallella läromedel och aktualitet.

Programmet Kieliverkko blev färdigt hösten 1997. "Det är kanske en aning felaktigt att säga att ett program av den här typen skulle vara färdigt, eftersom man enkelt kan lägga till nya delar, göra ändringar och ta bort gammalt", konstaterar Norri.

Kärnan i programmet utgörs av kapitlen om grammatik och de länkade övningarna, som allt som allt är cirka 70 till antalet. Övningarna har delats upp i två delar - den ena innehåller interaktiva uppgifter för självstudier, om vilka programmet ger feedback. Den andra innehåller distansundervisningsuppgifter. Alla intresserade kan gå in på sidorna och ta del av uppgifterna för självstudier, men distansuppgifterna över elektroniska blanketter tar lärarna emot endast av sina egna studenter.

Programmet kan utnyttjas både som stöd för inlärning i samband med traditionella språkkurser och för självstudier - separata kurser med inlärningsdagböcker. "En inlärningsmiljö som Kieliverkko är ägnad att stöda öppen och flexibel inlärning. Jag tog själv genast kursen Itseopiskelu Kieliverkko-ohjelmiston avulla", kommer Norri ihåg.

Det är fråga om en frivillig kurs där studenterna kan studera i egen takt, där de vill och när de vill. Studenterna kan träna just de områden som är viktiga för dem själva och läsa enligt eget mönster. "En kurs av den här typen ger vägkost även för fortsatta studier. Ofta går det ju så att när kursen tar slut falnar även intresset för språkstudierna."

Kieliverkko etablerar sig

Kieliverkko har relativt snabbt funnit sin plats i de normala språkstudierna. I allmänhet vill studenterna ta nätkursen i samband med den obligatoriska kursen i svenska. Feedbacken på den traditionella kursen sporrar dem att söka fram sådana nätövningar som fyller de luckor som framkommit på den vanliga kursen. Och för problem som uppstår i samband med självstudierna får man hjälp på närundervisningskursen. Kurserna stöder och kompletterar varandra.

Man lade märke till Kieliverkko även på annat håll. Programmets svenskspråkiga del, Språknät, fick hösten 1997 Helsingfors universitets pris för undervisningsteknik och ungefär vid samma tidpunkt ett särskilt hedersomnämnande i en multimedietävling av Tammerfors stad.

Lösning på resursbrister

Också inom språkundervisningen är den ständiga kampen mellan kvalitet och kvantitet bekant. I och med de allt knappare resurserna kunde en lösning vara att integrera den traditionella språkundervisningen och nätundervisningen i språkcentrets ämnesspecifika kurser.

"I praktiken kan man med 28 timmar närundervisning avlägga två studieveckor med goda resultat när man tar med delar av kursen "Itseopiskelu Kieliverkko-ohjelmiston avulla". Det här sparar resurser och ger institutionen fler studieveckor med samma insats", konstaterar Norri.

I inlärningsprocessen framhävs den studerandes egen roll för att aktivt processera informationen. Nätstudierna rapporteras i en studiedagbok som lämnas in i samband med tentamen. Arrangemanget har prövats vid språkcentret vid Åbo universitet under två år.

Interaktiv undervisning

Undervisning är alltid interaktion, kommunikation och information. Nätet erbjuder enligt Norri goda möjligheter att öka interaktionen. "Det tar en tid innan lärarna tillägnar sig sin nya tutorroll i nätundervisningen. Arbetsmängden blir inte mindre när man övergår till nätundervisning, snarare tvärtom. De arbetsuppgifter lärare med nätundervisning har avviker dock kraftigt från traditionell undervisning. I mitt tycke är en tutors viktigaste uppgifter när det gäller nätundervisning att sporra och handleda samt skapa gruppanda", beskriver Norri.

En student konstaterade i sin feedback om en nätkurs att han gått på många språkkurser, men inte blivit lika väl omhändertagen på någon annan kurs. Detta trots att distansen mellan studenten och tutorn var flera hundra kilometer och att de aldrig träffades. Den enda kontakten mellan dem var e-post.

Ilkka Norris projekt har fungerat både som pedagogisk och teknisk mall för flera senare projekt. Verksamheten har fått sin nuvarande form genom uppföljning över tiden samt försök och misstag. Studiedagböckerna, bandade intervjuer, e-postfeedback och feedbackdiskussionerna på nätet har ingått som en väsentlig del i uppföljningen. Sidorna utvecklas hela tiden i samarbete med studenter och sakkunniga.

Till hjälp för kurser med trängsel

"Att integrera traditionell undervisning och nätbaserad undervisning kommer även i fortsättning att vara ett viktigt insatsområde på kurser där det råder trängsel. I själva verket torde det vara det enda sättet att råda bot på trängseln. Dessutom blir studietiderna mer flexibla för studenterna. Också kvaliteten på inlärningen förblir densamma eller till och med förbättras genom de aktiva övningarna. En sänkning är oundviklig på alltför stora kurser", bedömer Norri.

En kommande utmaning för Norri är även att ta fram en elektronisk version av den europeiska språkportföljen. Språkportföljen skulle främja bland annat personmobiliteten inom studier och arbete inom EU eftersom portföljen även innehåller officiella dokument över språkkunskaperna och en gemensam bedömningsskala.

Klicka här för mer information om Ilkka Norris pris (på finska).

Till början

Sinfonietta Lentua - musik i en ny dimension, hedersomnämnade

Rådets bedömning: "I projektet kulminerar ett försök att lösa grundproblemen i undervisningen vid konstuniversiteten samtidigt som det testar organisationsmodeller för regional påverkan och hållbar finansiering gällande universitetsundervisning. Det tekniska genomförandet är en avancerad lösning som kan tillämpas över disciplingränserna."

Sinfonietta Lentua består av musiker från två länder, Finland och Ryssland. För att spara tid och pengar används videokonferensteknik vid samövningarna. Den kajanaländska-karelska orkester som fötts ur samarbetet mellan musikinstitutet i Kuhmo, kompetenscentret Virtuosi för kammarmusik i Kuhmo och musikerna från Ryssland utnyttjar webbsändningstekniker även när konserterna spelas in och framförs.

En del av medlemmarna i orkestern är studerande och lärare vid musikinstitutet i Kuhmo, en del ryska musiker i Petrozavodsk. Dirigent är Jukka-Pekka Kuusela från musikinstitutet.

Nätteknik underlättar samövningarna

Samarbetet inleddes 2000 då Jukka-Pekka Kuusela deltog i utbildning i informationsteknik inom ramen för det virtuella universitetets projekt MOVE (musikundervisning på nätet).

Kuusela blev särskilt intresserad av videokonferensdemonstrationerna där stereofonisk ljudåtergivning ersatte monoåtergivning. Kuusela antog att denna teknik kunde vara en lösning på problemen med orkesterövningar för en orkester som fysiskt finns i två länder.

Musicering över nätet

Sinfonietta Lentua övar periodvis tillsammans under en vecka före en konsert. "Att öva tillsammans är svårt eftersom det kräver både tid och pengar, vilket vi försöker lösa med hjälp av webbsändningstekniker", konstaterar Philip Donner.

"Målet är att dirigenten leder musikerna i Ryssland från Kuhmo och tvärtom. Videokonferensteknik kan utnyttjas även för stämövningar", säger Donner. Violinisterna i de bägge länderna kan till exempel öva sina delar tillsammans med hjälp av videokonferensteknik.

Verksamhetsmodellerna användbara

Webbsändningstekniker har redan nu använts för konsertupptagningar och -framföranden. Konserterna kan följas direkt över nätet oberoende av plats. Ouvertyrerna har fått olika multimedieframställningar. Video- och ljudupptagningar finns på orkesterns webbplats (på finska).

Skolorna i närområdet har fått undervisningsmaterial bestående av konsertupptagningar och multimedieföreställningar. Materialet är pedagogiskt och avsikten är att väcka de ungas intresse för klassisk musik och för orkestern.

De nättekniker och verksamhetsmodeller orkestern utnyttjar kan användas i all slags musikundervisning.

Orkestern utbildar professionella musiker

För studerande är orkestern en förträfflig flerkulturell inlärnings- och övningsmiljö på vägen mot en karriär som yrkesmusiker.

"I orkestern får de studerande genast öva tillsammans med yrkesmusiker, både professionella och lärare. Därtill kommer ljudteknikerna och den övriga tekniska personalen. Och solisterna på konserterna är internationella stjärnor", preciserar Philip Donner.

Orkestern är en utbildningsplats, men i vi hoppas att den i framtiden även skapar arbetsplatser.

Samarbetet utvidgas

"Vi strävar efter att nå vårt mål om 3-5 år. Vi är alltså först i början. Webbteknikerna utvecklas hela tiden och samarbetsformerna breddas. Vi har fört diskussioner med Radio Kajanus om samarbete och därtill inleder vi ett samarbete med den karelska orkestern Nord-West Studium. Vår ambition är att skapa en professionell landskapsorkester i Kajanaland och Karelen", beskriver Donner orkesterns framtid.

Orkesterns verksamhetsmodeller och -miljöer utvecklas kontinuerlig tack vare nätverk och ny kommunikations- och informationsteknik. "Virtualisering och nätverk möjliggör nya slags verksamhetsmiljöer och -modeller med vilkas hjälp mycket kan åstadkommas", sammanfattar Philip Donner.

Lyssna på musikprov eller titta på  videoprov från konserten 24.10.2002 (på finska). För detta behövs RealOnePlayer.

Niina Katainen, informatör, MOVE-projektet, niikata@cc.jyu.fi

Till början

Konstindustriella högskolans producentinriktade stödmodell för lärare, hedersomnämnade

Rådets bedömning: "I projektet är läraren expert på innehållet som producenten "dirigerar" när undervisningen planeras. Under hela planeringsprocessen fungerar producenten som en länk mellan läraren och de tekniska experterna."

Konstindustriella högskolans virtuella universitet har utvecklat en produktionsmodell för nätbaserad undervisning. Läraren är expert på innehållet och producenten verkar som en länk mellan läraren och det tekniska stödet. Producentens roll är att under lärarens ledning "dirigera" arbetet med att ta fram undervisningen och att svara för produktionsteamet som sköter det praktiska genomförandet.

"Vi började utveckla den producentinriktade stödmodellen när vi upptäckte att lärarna, dvs. innehållsproducenterna, och den tekniska stödpersonalen inte särskilt ofta diskuterade med varandra", berättar Leena Koskinen, projektchef vid Konstindustriella högskolans virtuella universitet.

"Det räckte inte med enbart utbildning i informations- och kommunikationsteknik för lärarna för att nå önskade resultat, varför lärarnas personliga behov av stöd för utvecklingen av den egen undervisning blev aktuellt. Därtill motsvarar den undervisning som ges sällan de utbildningsbehov konst- och designlärarna har. Å andra sidan föreföll det som om lärarna inte skulle ha tillräckligt med tid eller mod för att förbinda sig till långvarig utbildning", konstaterar Koskinen.

Den producentinriktade modellen utgår ifrån att lärarna vill utveckla sin egen undervisning. Det här kan innebära att metoderna i hela kursen förnyas, att endast nytt material tas med eller någonting mitt emellan. Ambitionen är i samtliga fall en studieperiod med flexibel undervisning.

Samvård

"Förnyandet av en kurs börjar i allmänhet så att läraren tar itu med uppgiften tillsammans med producenten. Detta kunde kallas samvård eller klinik - producenten verkar som en länk mellan läraren och tekniken, läraren som mentor vid planeringen av helheten. Producenten svarar vid behov för det praktiska utförandet av läromaterialet tillsammans med sitt team", beskriver producenten Eva-Maria Hakola sin verksamhet.

"I praktiken tar producenten tillsammans med läraren fram en lösning som lämpar sig för studieperioden. Producenten är lärarens pedagogiska stöd och svarar tillsammans med sitt team för studiematerial och lösningar för att göra undervisningen flexibel. Läraren kan fokusera på sin roll som expert på innehållet och behöver inte lära sig allting annat själv", berättar Hakola.

Exempel på produktionsprocesser

I praktiken kan produktionsprocesserna framskrida på mycket olika sätt. Här under ger Hakola fyra exempel:

• Producenten hjälper till med planeringen av den pedagogiska modellen och valet av lämpliga tekniska verktyg. Producenten gör tillsammans med läraren upp en produktionsplan att följa och själva genomförandet sköts av produktionsteamet.
• Som ovan, men de studerande på kursen gör läromaterialet som övningsarbete.
• En lämplig kurs för läraren söks fram, på eller efter vilken läraren själv kan utforma sitt läromaterial. Producentens roll blir mer att fungera som mentor.
• Läraren kan och vill göra allting själv. Producenten och hans team ger pedagogiskt och tekniskt stöd, vid behov även utbildning i användningen av verktygen, samt ansvarar för upprätthållandet.

Den producentinriktade stödmodellen har utvecklats vid Konstindustriella högskolans virtuella universitet sedan våren 2002, och processer och metoder har finslipats i praktiken sedan höstterminen 2002. Under den här tiden har sammanlagt 22 lärare vid Konstindustriella högskolan deltagit.

Till början

Östra Finlands virtuella universitets undervisningsprojekt: Utvecklingen av den virtuella undervisningen inom utbildningsprogrammet för miljöteknik, hedersomnämnade

Rådets bedömning: "Det är fråga om ett utbildningsprogram som genomförs i samarbete mellan tre universitet där samtliga universitet erbjuder undervisning inom sitt eget insatsområde så att studieprocessen blir en osplittrad och konsekvent helhet."

Idén med projektet som administreras av Joensuu universitet är att kombinera kompetensen inom tre olika vetenskapsgrenar och insatsområden och på detta sätt ta fram en helhet som omfattar de olika delområdena inom miljöteknik. Utbildningsprogrammet för miljöteknik vid Villmanstrands tekniska universitet, de biologiska och juridiska fakulteterna vid Joensuu universitet samt utbildningsprogrammet för miljövetenskap vid Kuopio universitet svarar för utvecklingsprojektet.

Professor Risto Soukka från Villmanstrands tekniska universitet som koordinerat och utvecklat projektet säger att projektet framskridit i gott samarbete:

"Östra Finlands virtuella universitets delprojekt om miljöteknik tog fart när institutionen för miljöteknik vid Villmanstrands tekniska universitet anställde två personer för att anskaffa och bearbeta kursmaterial för nätundervisning."

"Vid Joensuu universitet hade överassistent Olli-Pekka Penttinen huvudansvaret för bearbetandet av materialet och vid Kuopio universitet forskare Heidi Lettojärvi. Bägge hade de två planerarna vid Villmanstrands universitet som hjälp i sitt arbete. Efter att verksamhetsmodellerna för att skapa enhetlighet hittades har planerarna vid Joensuu och Kuopio kunnat agera mer självständigt än när de första studieperioderna togs fram."

Ett lämpligt projekt för nätbaserad undervisning

Utvecklingsdirektör Esko Kähkönen vid Östra Finlands virtuella universitet konstaterar om utvecklingsprojektet gällande miljöteknik att sammanförandet av miljörätt, miljövetenskap och miljöteknik till ett utbildningsprogram med fördel kan genomföras som nätbaserad undervisning. Avsikten med projektet är att ta fram ett program som utbildar proffs på miljöteknik med kompetens inom flera branscher.

"Projektfinansiering är begränsad och kortvarig varför nätstudierna snart måste etableras i basverksamheten. En central fråga är produktionen av kurser vilken kräver både tid och pengar. Också rådgivningen och stödet måste skötas även om särskild finansiering inte längre skulle fås. Lyckligtvis satsar vissa institutioner egna anslag på utvecklingsarbetet inom de pågående projekten", berättar Kähkönen.

Projekten vid Östra Finlands virtuella universitet har en bred bas. Både utbildning, forskning och innehållsproduktion finns med. Även om det är viktigt att vara internationell, är den regionala påverkan och identiteten viktiga aspekter.

"Vi är ett relativt litet nätverk och har inom det möjlighet till verkligt samarbete. I samarbetet ingår givetvis de som använder innehållen, dvs. studenterna. Utvecklingsarbetet måste göras etappvis enligt finansiering och tidtabeller, och helt hand i hand kan det inte ske. Användarnas åsikter får vi i form av feedback vilken utgör en grund för utvecklingsarbetet", påminner Kähkönen.

Frihet och ansvar

Riikka Linnakoski från biologiska institutionen vid Joensuu universitet är en av de studenter som deltar i utbildningsprogrammet för miljöteknik. Hon berättar att hon på alla sätt är nöjd med den nätbaserade undervisningen:

"Jag är nöjd med både undervisningen och inlärningen. För mig lämpar sig den här formen av studier. Studierna är engagerande och kräver mycket. Men jag tycker inte heller att man helt skall glömma de sociala relationerna varför de gemensamma föreläsningarna är en bra sak. Ett tack till kursens ledare som alltid är anträffbar och fick mig inspirerad av ämnet."

"Vid nätundervisning är friheten större att välja var och när man studerar samt hur länge åt gången. Ibland tittade jag bara in på sidorna för att kontrollera någonting, ibland tillbringade jag långa stunder där. Det egna ansvaret blir större."

Linnakoski tyckte hon fick tillräckligt med inskolning för den virtuella undervisningen. Separata introduktionskurser hölls där man fick råd beträffande användningen. Dessutom hade studenterna tillgång till mer individuell undervisning i dataklassen.

"I praktiken bestod nätundervisningen av texter som lades in på nätet i en viss ordning. Nätsidorna hade dessutom en diskussionsspalt där man kunde kontakta läraren och övriga studenter. Den enda nackdelen var att det är tröttsamt för ögonen att läsa långa texter på en bildskärm. Därför skrev jag ut det mesta av materialet. I vilket fall som helst lär man sig lika bra över nätet som på traditionella kurser", sammanfattar Linnakoski.

Närmare information om utbildningsprogrammet på Östra Finlands virtuella universitets webbplats (på finska).

Till början

Mycket att komma ihåg om musik på nätet ...

Internet erbjuder ett jämförelsevis enkelt och förmånligt sätt att distribuera olika framföranden och material till en bred publik. Om man själv har alla upphovsrättigheter till materialet är det enkelt. Musikverk, särskilt ljudupptagningar, är dock förknippade med ett stort antal upphovsrättigheter som det kan ta tid att reda ut. Upphovsrättsorganisationernas roll i den här processen håller på att klarna, men det finns en förvånansvärt stor mängd detaljer att särskilt beakta.

Musikverk på nätet

Att definiera användningen av musik på nätet går inte i en handvändning, men kan avse åtminstone användningen av noter, ljudupptagningar av olika längd och videor där det ingår musik samt direktsändningar via nätet av musik där inga upptagningar skapas. Musik kan erbjudas allmänheten för att avlyssnas (streaming) eller kopieras (download, dvs. digital spridning ). Utbudet kan vara behovsbaserat (on demand) eller sändningsbaserat (webcasting). Användningen kan ske fritt över Internet eller kontrollerat på intranet.

När det gäller nätbaserad undervisning torde det främst vara fråga om intranet-användning, men t.ex. musikuniversitetets verksamhet riktar sig även utåt över Internet och förutsätter sålunda kunskap om upphovsrättliga frågor.

Musik (musikaliska verk) är när den används på nätet förknippad med upphovsrättigheter som skall beaktas redan i planeringsfasen. Rättigheter kan innehas av upphovsmännen eller skaparna (tonsättare, textförfattare och arrangörer), av dem med närstående rättigheter (ljudupptagningsproducenter och utövande artister) och av musikförläggarna (rätter som övergått från upphovsmän via förläggaravtal). Ibland har alla dessa rättigheter inte ens uppstått (t.ex. folkmusik) eller så har de har löpt ut. Musik kan användas fritt om det förlöpt 70 efter utgången av dödsåret för alla med rättigheter. Närstående rättigheter gäller i 50 år från inspelningen. En stor del av musikhistoriens stora kompositörers verk kan således utnyttjas fritt. Även användbara inspelningar där skyddstiden går ut kommer till hela tiden. Gamla inspelningar som på nytt ges ut på cd är säkert en användbar resurs för nätbaserad undervisning i musikhistoria.

Rättighetsinnehavarna har kunnat överföra administrationen av sina rättigheter till upphovsrättsorganisationerna. De viktigaste är Teosto (upphovsmän och musikförläggare) och Gramex (ljudupptagningsproducenter och utövande artister).

Behövs det tillstånd?

Att använda musik på nätet kräver i allmänhet tillstånd. Enligt lagen om upphovsrätt behövs tillstånd för att framställa exemplar av ett verk (kopiering till server) och för att göra ett verk tillgängligt för allmänheten (offentligt framförande). Den gällande upphovsrättslagen tillåter dock utan särskilt tillstånd bl.a. kopiering av musik för privat bruk och offentligt framförande av musik i undervisning samt citat.

Även om det är möjligt att använda musik i undervisningen är det dock inte tillåtet att göra kopior av verket för undervisningsändamål. Sålunda är användningen av musik vid nätundervisning utan särskilt tillstånd omöjlig på några få undantag när. I riksdagsbehandlingen av förslaget till ny lag om upphovsrätt begränsas offentligt framförande till att täcka endast situationer där publik är närvarande. Dessutom lanseras begreppet överföring till allmänheten som antagligen kommer att begränsa undervisningsanvändningen ytterligare.

Enligt upphovsrättslagen kan man citera ett verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som betingas av ändamålet. Citat kräver inte tillstånd av rättighetsinnehavarna. Upphovsmannens namn och källan skall dock nämnas. God sed beror på praxis i branschen, och i sista hand är det domstolen som sätter gränserna. Konkreta exempel eller prejudikat när det gäller vad som godtas som citat av musik (noter och ljudupptagningar) på nätet finns egentligen inte ännu, vilket har lett till ett kanske onödigt försiktigt citerande av musik. Citaten kommer utan tvekan att få en betydande roll inom nätbaserad musikundervisning och i vetenskapliga publikationer om musik. Närmare information om användningen av citat ger anvisningarna gällande citaträtten sammanställda av Ari Koivumaa (på finska).

Var skaffar man tillstånd?

När man vill använda sig av ett musikverk på nätet som kräver tillstånd skall man först ta reda på vem som administrerar rättigheterna. Det lönar sig att börja hos upphovsrättsorganisationerna eftersom de flesta rättighetsinnehavarna är klienter hos dessa organisationer. Upphovsmännen har genom avtal gett organisationerna ensamrätten att bevilja nyttjanderätt till verken. I dessa fall kan man alltså inte komma överens direkt med upphovsmannen. Via organisationerna blir det även klart om rättighetsinnehavaren inte är klient hos organisationen, varvid man kan komma överens direkt med denne.

Teosto har (för sina klienter) fullmakt att bevilja tillstånd för kopiering till en server och offentligt framförande samt användning på Internet och intranet. Gramex beviljar tillstånd för hela stycken och streaming-ljudprov på högst en minut för Internet och intranet. Gramex kan dock inte tillsvidare bevilja tillstånd för Internetanvändning utan ljudupptagningsproducenternas samtycke när det gäller alla ljudupptagningar. Gramex tillhandahåller en lista över producenter av vilka man inte behöver särskilt tillstånd. Beträffande de övriga producenterna måste man kontrollera om man kan lägga ett prov på Internet. När det gäller hela verk på Internet måste man alltid inhämta tillstånd från producenten. Ljudupptagningar som erbjuds endast för kopiering (download) hör inte till Gramex verksamhetsområde, utan tillståndet skaffas direkt av rättighetsinnehavarna, dvs. producenterna och musikerna.

I bästa fall klarar man sig alltså genom att avtala endast med Teosto och Gramex. Ett enda verk kan dock i västa fall kräva separata avtal med alla rättighetsinnehavare. När verken är många kan detta bli tidskrävande.

Vid musikuniversitetet, och säkert även vid många andra lärosäten, gör man själv musik. Musiken kan vara sådan som man skapat själv (jfr upphovsmän) eller så är endast framförandet ens eget. Om musiken görs från början till slut och ingen av upphovsmännen är klient hos någon upphovsrättsorganisation kan man använda musiken inom ramen för egna avtal. I övriga fall måste man avtala med organisationerna som dock förhåller sig förstående till verksamhet av detta slag förutsatt att samma inspelningar inte offentliggörs någon annanstans (t.ex. på cd).

När man gör musik är utgångsläget ofta existerande material. Dylika alster skall publiceras med omdöme. Att man själv framför verket berättigar givetvis inte till att använda kompositioner, texter eller arrangemang som är skyddade av upphovsrätt. Och även om kompositionen skulle vara fri kan texten vara skyddad. Att tonsätta och publicera en skyddad dikt eller för att göra ett eget arrangemang behövs tillstånd osv.

Avgifterna varierar

Man kan givetvis underhandla med upphovsmännen om nyttjandeavgifterna när avtalet ingås. Om upphovsmännen hör till en upphovsrättsorganisation är avgifterna till organisationen ofta tarifferade. Teosto uppbär avgifter för all användning på Internet och intranet, Gramex för streaming-ljudupptagningsprov och hela streaming-ljudupptagningar. De avtal som ingås med organisationerna är för närvarande av experimentell natur och gäller därför i allmänhet i endast ett år. Även tarifferna kommer antagligen att ändra då och då.

Grunderna för avgifterna varierar mycket. Grunden kan utgöras av den mängd material som erbjuds, användningsfrekvensen (avlyssningar eller nerladdningar), antalet samtidiga användare eller en kombination av dessa. Exemplen här under redogör för situationen idag.

Mera om olika användningssätt

Användning av noter

Det finns ingen organisation som representerar upphovsrättigheter till noter. Om användningen och ersättningarna måste man alltså avtala direkt med upphovsmännen. För att använda noter som kommit ut på förlag måste man i allmänhet inhämta tillstånd från förläggaren. Avgiften står i allmänhet i relation till den minskade försäljningsvolymen. Förläggarna har nödvändigtvis inte vare sig vilja eller beredskap att ingå avtal av detta slag. För noter som inte utkommit skall man be om tillstånd av upphovsmännen ( tonsättare, textförfattare, arrangör) och om ersättningarna kan avtalas. Beträffande noter till kompositioner där skyddet upphört kan man göra en "egen förlagsprodukt" genom att skriva noterna på nytt i de fall då det endast är förlaget som har rättigheterna. Förläggarens rätt till notbilden av en fri komposition är även flertydig. Notbilden uppfyller inte lätt förutsättningarna för verksskydd, även om förläggarna skulle anse det. Notsamlingarna är skyddade närmast som databaser (skyddstiden 15 år), men skyddet täcker inte heller då noterna till enskilda kompositioner.

Användning av ljudupptagningsprov på Internet

Med ljudupptagningsprov avser organisationerna avsnitt på högst 30 sekunder ur en ljudupptagning. Proven kan vara högst 60 sekunder om man inhämtat tillstånd från alla rättighetsinnehavare. Provet kan dock inte vara mer än en tredjedel av verkets totala speltid. Användningen av prov som behöver tillstånd förutsätter avtal med Teosto och Gramex. Ett Teosto-avtal täcker vid behov tillstånden för kopiering till server och offentligt framförande (streaming) samt digital spridning (download) över nätet. Ett Gramex-avtal täcker tillståndet för kopiering till server (tillsvidare med undantag av skivbolagen av vilka man behöver ett separat tillstånd om bolaget inte särskilt har befullmäktigat Gramex) och offentligt framförande (streaming). Digital spridning via nätet (download) hör inte till Gramex och förutsätter därför avtal med rättighetsinnehavarna. Grunden för de avgifter Teosto och Gramex uppbär är mängden av det material som erbjuds.

Användning av hela stycken på Internet

Att använda stycken som kräver tillstånd förutsätter avtal med Teosto och Gramex. Ett Teosto-avtal täcker de tillstånd som behövs för att göra en serverkopia och framföra stycket offentligt (streaming) samt sprida stycket digitalt via nätet (download). Även Gramex beviljar tillstånd för användning av hela stycken på Internet i streaming-form. I detta fall måste man dock inhämta ett separat tillstånd för serverkopieringen av ljudupptagningsproducenten. Digital spridning via nätet dvs. nerladdning (download) licenserar Gramex inte alls, och tillstånden måste fås direkt av rättighetsinnehavarna, dvs. producenten/artisten. De avgifter Teosto och Gramex uppbär baserar sig på antal avlyssningar/nedladdningar varför kostnaderna för användningen är svåra att uppskatta.

Användning av ljudupptagningar på intranet

Att använda stycken som behöver tillstånd på intranet förutsätter avtal med Teosto och Gramex. Teosto- och Gramex-avtalen täcker tillstånden att kopiera till en server och framföra stycket offentligt (streaming) för en sluten och begränsad krets. De avgifter Teosto och Gramex uppbär baserar sig på den mängd musik som erbjuds och de samtida användarnas antal.

Användning av videor på Internet

Teosto administrerar upphovsmännens rättigheter när det gäller musik som utnyttjas i videor. Man kan avtala med Teosto. Avgifterna för nyttjandet är till stor del tarifferade. Artisternas och ljudupptagningsproducenternas rättigheter har i allmänhet övergått till producenten av videon som å sin sida har kunnat överföra administrationsrättigheterna till en organisation. När man börjar klarlägga tillstånden kan man börja t.ex. hos Finlands ljud- och bildinspelningsproducenter (ÄKT).

Direkta konserter via nätet

Om musik för konserter på nätet som kräver tillstånd skall man avtala med Teosto, som även har tariffer härför. Avgifterna baserar sig närmast på antalet samtidiga lyssnare. Med artisterna överenskoms direkt.

Webcasting, nätradio

Om man över Internet sänder musik som baserar sig på ljudupptagningar skall man avtala med Teosto och Gramex. Även för denna verksamhet kommer det att komma ett tariffsystem där avgifterna grundar sig på antalet ljudupptagningar som utnyttjas och lyssnarnas antal.

Till sist

Musikuniversitetets uppgift är att utbilda musiker och andra som gör musik vilka förtjänar att få upphovsrättsersättningar för sitt arbete. Därför är det all anledning att sköta de upphovsrättsliga frågorna som sig bör. För närvarande är det dock krångligt att sköta tillståndsansökningarna, ersättningarna och rapporteringen av användningen, vilket på intet sätt gör det mer attraktivt att öka användningen av musik på nätet. Det vore önskvärt att hela processen i framtiden skulle kunna skötas på ett ställe och nyttjandeersättningen skulle stå relation till de syften verksamheten har. Nu erlägger universitet och övriga läroanstalter i princip samma avgifter för användningen som kommersiella företag.

Till början

Användaridentifiering över universitetsgränserna

I universitetsvärlden har det börjat uppstå individuella nättjänster som har användare vid olika universitet. Många av tjänsterna hänför sig till Finlands virtuella universitet på vars portal alla tjänster som riktar sig till universiteten så småningom kommer att integreras.

Ett exempel på en sådan tjänst är VerkkoVelho, ett verktyg som stöder planeringen av flerformskurser. Även andra nationella tjänster, till exempel Det nationella elektroniska biblioteket FinELib, erbjuder forskarna och studenterna vid de olika universiteten individuella tjänster.

Gemensamt för de individuella tjänsterna är att de vanligen tillhandahålls i www-miljö och att de kräver uppgifter om användarens identitet och/eller ställning vid hemuniversitetet. För att personuppgifterna, såsom kontaktuppgifter, användarnamn och lösenord, inte skall behöva upprätthållas på många ställen parallellt har datacentralerna vid universiteten och yrkeshögskolorna förenat sina krafter för att bygga en infrastruktur för användaradministrationen.

HAKA - projekt för användaridentifiering

HAKA-projektet är ett samprojekt mellan datacentralerna vid universiteten och yrkeshögskolorna samt Finska IT-centret för vetenskap CSC där man tar fram ett gränssnitt som stöder identifiering och verifiering av användare samt överföring av basuppgifter, roller och nyttjanderättigheter mellan högskolorna och de nationella serviceproducenterna. I mars 2003 förlängdes projektet med ett år för att arkitekturen skulle kunna pilottestas inom ramen för projektet.

FVU och FinELib piloter

HAKA-piloterna avgjordes i april. Den ena gäller den teknik med vilken studenterna och de anställda vid Helsingfors universitet kan identifieras på FVU:s portal. I de tjänster som hör till identifieringen ingår bland annat VerkkoVelho, Administrationen av kursutbudet, Projektguiden (öppnas 6/2003) och Akademisk träffpunkt. Samtidigt genomförs även identifiering på det elektroniska bibliotekets portal Nelli för informationssökning (på finska). Pilottestningen avslutas i slutet av året och utifrån de erfarenheter som samlats överväger man utvidgningen av identifieringen även till övriga universitet och tjänster.

Den arkitektur som definieras i HAKA-projektet bygger på ett arrangemang där samtliga universitet upprätthåller personuppgifter och användarnamn för sina studenter, anställda och övriga användare. Att universiteten har sin interna användaradministration i skick är således en förutsättning för identifiering över högskolegränserna.

Till början

CSC öppnade webbsidor om användaradministration vid högskolor

CSC  har öppnat nya webbsidor som erbjuder högskolorna information om användaradministrationen i Finland och utomlands. Användaradministration avser de åtgärder och mekanismer med vilka en organisation bokför användarna av sina informationssystem och deras användarrättigheter (bl.a. användarnamn, lösenord, roller och nyttjanderättigheter). Webbplatsen har adressen  www.csc.fi/suomi/funet/middleware/ (på finska).

På sidorna behandlas frågor som hänför sig till användaradministrationen vid de finländska universiteten, som t.ex. frågor om planering som hör till middleware-program (mellanprogram). Med middleware avses tillämpningar som fungerar på nätet och som stöder andra tillämpningar, informationssystem och nättjänster.

Stödtjänsterna för högskolornas informations- och undervisningsadministration har varit ett nytt och växande område för CSC. Efter HSTYA-projektet (elektronisk personidentifikation vid universitet och yrkeshögskolor) som avslutades senaste år har utvecklingen av högskolornas användaradministration fortgått inom ramen för projekt som fokuserar på register- och identifieringstekniker. En uppgift är att definiera ett gemensamt gränssnitt för användaradministration över högskolegränserna. På detta sätt kunde man stöda de gemensamma elektroniska tjänster som utvecklas som bäst, t.ex. på det virtuella universitetets portal, vid de virtuella yrkeshögskolorna och biblioteken.

Till början

Publikationer

Verket Muuttuuko mikään? Näkökulmia tieto- ja viestintätekniikan opetuskäytön strategiaan redigerat av Yrjö Hyötyniemi har utkommit i serien Undervisningsministeriets publikationer.

Helsingfors universitets strategi för den virtuella universitetsverksamheten (pdf) har nu utkommit i tryckt form (på finska). Läs även de övriga universitetens IKT-strategier på Strategitjänst.

Undervisningsteknologicentret vid Joensuu universitet och Östra Finlands virtuella universitet har publicerat verket Projektina verkko-oppiminen. Sisältöä ja tukea itäsuomalaisten yliopistojen yhteistyönä (pdf) redigerat av Esko Kähkönen.

Tidigare publikationer av undervisningsteknologicentret är Verkot ja ohjaus. Ohjaus ja arviointi yliopiston virtuaaliopetuksessa (pdf), 2002 ja Yliopisto-opetusta virtuaalistamassa (pdf), 2002

Till början