FVU-info Oktober 2003

I detta nummer:

• FVU-portalens teknik: decentralisering och integration
• FVU-pilotprojekt om användarautentisering
• TieDot-projektets sista halvårsperiod pågår - nätkurser för vetenskaplig informationssökning inom 14 olika områden
• OSKAR kartlägger lärarnas informations- och kommunikationstekniska kunnande
• Hur gör jag en ljudbaserad nätföreläsning - guide för undervisningsplanerare

Aktuellt

FVU-kontaktpersonträff den 21 oktober | En gemensam arbetsträff för FVU- och projektkontaktpersoner ordnas den 21 oktober vid Helsingfors universitet. Anmälan senast den 10 oktober.

 Studieadministrationsdagarna 2-3 oktober i Kajana - FVU:s tjänster behandlades i workshopara  | Examensreformerna och främjande av inlärning samt nya stödtjänster för utveckling av undervisningen var teman på årets studieadministrationsdagar.

Till början

FVU-portalens teknik: decentralisering och integration

Den tekniska plattformen för FVU:s portal håller på att utformas. För närvarande skapas program för att man skall kunna genomföra och testa olika standarder för dataöverföring, former för informationspresentation och gränssnitt för behoven inom Finlands universitetssamfund.

Kärnan i FVU:s verksamhetsidé är att utveckla verksamheten inom nätverk mellan universiteten. Tekniskt sett är nätverksverksamheten mellan universiteten ett brett och komplicerat område. FVU utvecklar den tekniska referensramen för hanteringen av denna komplicerade helhet. Utvecklingsteamet har i sitt vardagsspråk döpt detta system till "framework". Smeknamnet beskriver systemet på ett mycket allmänt plan, eftersom det är svårt att beskriva det heltäckande med ett enda ord.

När man talar om framework eller den tekniska referensramen avser man i praktiken ett distribuerat system som fungerar i datanätet och mellanprogram i anslutning till det som erbjuder vissa tjänster för organisationerna som utnyttjar dem. Detta verkar vara ett tillvägagångssätt som går i rätt riktning. Erfarenheterna från utvecklingen av portalsystemet som startade år 2000 tyder på att projekt som syftar till att effektivera och utveckla nätverksverksamheten inom Finlands universitetssamfund behöver en gemensam referensram som stöd för de nättekniker som används.

Kompatibilitet, öppenhet och realistiska mål

Systemets syfte är att definiera och testa olika standarder för dataöverföring, gränssnitt och presentationsformer. Målet är inte att producera en monolitisk paketlösning, utan att skapa ett öppet och utbyggbart programbibliotek och en verktygslåda som är lätt att använda inom det virtuella universitetsfältets distribuerade datahantering. Avsikten är inte heller att ersätta universitetens existerande informationssystem, utan att erbjuda en möjlighet att flexibelt utvidga dem med standardiserade format för informationspresentation, överföringskanaler och öppna gränssnitt.

Presentationerna är i XML-format, överföringskanalerna överföringsvägar för dessa format och de öppna gränssnitten tekniker i SOAP-format. Motiveringen för att använda XML-teknik är främst att den är (nästan) oberoende av tekniken i den applikationsplattform som kunden använder. Många, men inte alla, universitet använder i huvudsak Java och dess utvidgningar för implementeringen av sina webbtjänster. Flera använder också andra språk såsom PHP, Perli och vissa har till och med .NET-baserade lösningar. Syftet är att stöda alla dessa jämlikt och i möjligast stor utsträckning utnyttja högskolornas existerande infrastruktur för applikationsservrar.

Prototyper testas

För närvarande testas prototyper av referensramens kärnbibliotek och system för innehållshantering som är skrivet på den. Till systemets starka sidor hör att det är helt XML-baserat, det ger direkt stöd åt all Dublin Core-baserad märkning av innehållets metadata och det är möjligt att distribuera för innehållshantering på flera servrar.

Pågående teknologipilotprojekt

Under hösten 2003 genomför FVU två pilotprojekt kring gränssnitt för dataöverföring.

• Det första pilotprojektet testar överföring av kursinformation mellan FVU-portalen och universitetens informationssystem. Projektet utnyttjar definieringen av kursinformation som skapats under ledning av Tieke. I projektet deltar Jyväskylä universitet och Svenska handelshögskolan.
• Det andra teknologipilotprojektet handlar om överföring av användarinformation över organisationsgränser. Projektet koordineras av högskolornas och CSC:s gemensamma projekt HAKA. Utöver FVU deltar IT-avdelningen vid Helsingfors universitet och det nationella elektroniska biblioteket FinELib.

I planerna för hösten 2003 ingår också syndikering av nyhetsöverföring, det vill säga att erbjuda verktyg för gränssnitt för nyheter och information (med RSS-kanaler). Ett annat viktigt gränssnitt som blir aktuellt inom kort är integrationen av studentmobilitetsprocessen som stöder utnyttjandet av den flexibla studierätten.

Närmare information om referensramsprojektet och allmänt om FVU:s portalteknik kommer framöver att finnas på Finlands virtuella universitets portal. Närmare uppgifter fås också om man kontaktar portalteknikens utvecklare vid CSC.

Juha Kervinen, Finska IT-centret för vetenskap CSC

Till början

FVU-pilotprojekt om användarautentisering

Helsingfors universitet och FVU:s portalprojekt genomför hösten 2003 ett pilotprojekt om autentisering av användare över universitetsgränserna. Avsikten är att också ansluta det Nationella elektroniska bibliotekets Nelli-portal för informationssökning till autentiseringen. För närvarande testas de tekniska system som behövs i laboratoriemiljö och relevanta ändringar utförs i FVU:s portal och systemet vid Helsingfors universitets IT-avdelning. Pilotprojektets syfte är att bereda väg för att ta i bruk systemet i större utsträckning år 2004.

En tjänst som erbjuds i datanätet måste ofta autentisera användarna: känna till deras namn, e-postadress eller användarnamn, så att deras personliga användarprofil eller arbetsfil öppnas då de följande gång loggar in i tjänsten.

Traditionellt ber personliga webbtjänster en ny användare att först registrera sig och ger därefter ett användarnamn och lösenord som skall memoreras. Underhållet av användarregister orsakar ofta extra arbete för tjänstens producent: Hur sköta om att användaren minns att uppdatera sina personuppgifter till exempel vid adressändring? Hur få information om att en studerande har avlagt sin examen? Hur undvika icke-existerande användare som någon på skoj fingerat?

HAKA-projektet, som är gemensamt för högskolornas datacentraler, skapar som bäst en infrastruktur som gör det möjligt att använda användarinformation som underhålls av hemuniversitetet också i webbtjänster utanför hemuniversitetet. Med hjälp av systemet Shibboleth som utvecklats vid universitet i USA behöver webbtjänsternas administratörer inte kontrollera att användarinformationen är korrekt, eftersom informationen uppdateras automatiskt från hemuniversitetets informationssystem. Autentiseringen av användaren sker med hemuniversitetets användarnamn och lösenord.

Gemensam infrastruktur för autentisering skapar förtroendenätverk

Användarautentisering över högskolegränserna innebär också att en ny typ av förtroendenätverk skapas mellan universiteten. De olika aktörerna bör lita på att var och en sköter sitt enligt de spelregler som man gemensamt kommit överens om. Exempelvis tjänsteproducenterna bör lita på att användaruppgifterna från varje hemuniversitet verkligen är uppdaterade. Skapandet av en gemensam infrastruktur för autentisering avspeglar FVU:s strategi och värden, enligt vilka förtroende ses som en förutsättning för nätverksskapande samarbete.

Närmare information om användarautentisering över högskolegränserna  (på finska)

Mikael Linden, Finska IT-centret för vetenskap CSC

Till början

TieDot-projektets sista halvårsperiod pågår - nätkurser för vetenskaplig informationssökning inom 14 olika områden

Projektet TieDot, som startade år 2002, har hittills producerat tio nätkurser i informationssökning. Dessa används just nu i undervisning eller är i testbruk. Projektets slutliga mål är att skapa nätkurser i informationssökning inom totalt 14 olika vetenskapsområden.

En grundläggande utgångspunkt för kursplaneringen har varit att kurserna är inriktade på ett visst vetenskapsområde. "Vi övergav genast i början tanken att studerande skulle uppnå målen för informationskompetens genom att studera informationssökningsmetoder på ett allmänt plan", konstaterar projektets koordinator Arja Juntunen. "Bara mängden tillgänglig information tvingar oss att fundera över undervisningen i informationssökning på ett nytt sätt. Identifiering och evaluering av vetenskaplig information förutsätter att man startar från det egna vetenskapsområdets utgångspunkter."

Nätkurserna har byggts upp i samarbete med ämnesinstitutioner och samarbetet baserar sig på ett ömsesidigt intresse för frågan. Kurserna har i huvudsak gjorts av bibliotekens informatiker. Under projektets gång har man skaffat sig nätpedagogiska och tekniska färdigheter. Ämnesinstitutionerna har fungerat som substansexperter. Vissa av kurserna har gjorts av specialister inom institutionernas personal.

Också tutorverksamhet har från början ingått i nätkurserna. Utgångspunkten har varit att studenterna får stöd på sin väg mot informationen. Antingen lärare vid ämnesinstitutionerna eller bibliotekens informatiker har fungerat som tutorer.

Kurserna utvärderas

Nu inleds projektets sista halvårsperiod och en av de aktuella frågorna är utvärderingen. "Från starten har målsättningen varit att kurserna utvärderas ur såväl pedagogikens, ämnesområdets som informationssökningens perspektiv. Studenterna har redan gett respons på de färdiga kurserna. Vid ett gemensamt projektmöte i början av oktober utreder vi möjligheten att använda verktyget ARVO som hjälp i kursutvärderingen", berättar Juntunen.

Enligt Juntunen har man följt principen för öppenhet i projektarbetet. "Vi har delat med oss av våra kunskaper och tillsammans förädlat dem. Detta har tagit sig konkret uttryck bland annat i att man har avtalat om att utbyta kursinnehåll och att parterna har bearbetat informationssökningskurser inom motsvarande ämne så att de lämpar sig för den egna universitetsmiljön. I själva verket ser nätkurser i informationssökning ut att bli en etablerad arbetsform vid biblioteken tack vare projektet", konstaterar en nöjd Arja Juntunen.

Fortsatt projekt: Läroplan för informationskompetens

Efter år 2004 fortsätter projektet i en något annan form genom det nationella projektet Läroplan för informationskompetens som koordineras av Helsingfors universitet. I projektet TieDot deltar sju universitet. Det koordineras av Kuopio universitetsbibliotek och de övriga parterna är Joensuu universitets bibliotek, Jyväskylä universitets bibliotek, Kuopio universitets lärcenter, Villmanstrand tekniska universitets bibliotek, Lapplands universitets bibliotek, Uleåborgs universitets bibliotek samt Vasa vetenskapliga universitet och lärcenter.

Närmare information på  projektets hemsida (på finska).

Till början

OSKAR kartlägger lärarnas informations- och kommunikationstekniska kunnande

Just nu utarbetas OSKAR, ett mångsidigt verktyg för lärare och utbildningsplanerare med vilket de kan testa sin kunskapsnivå i användning av informations- och kommunikationsteknik samt digital innehållsproduktion i undervisningen.Efter att ha kartlagt användarens kunnande, kan OSKAR föreslå fortbildning på en lämplig nivå. Också fortbildare har nytta av den information som OSKAR samlar in. Med hjälp av den kan man planera en utbildning som verkligen motsvarar deltagarnas behov. IT-Peda-nätverket producerar OSKAR för FVU:s portal och den nya tjänstemiljön torde tas i bruk redan inkommande vår.

Tack vare OSKAR kan objektiva landsomfattande kartläggningar göras av olika målgruppers färdighetsnivå. Kartläggningen kan fokuseras på flera olika färdighetsområden, såsom programmering, attityder, undervisningsmetoder, osv. Frågorna i kartläggningen är avgränsade till enskilda funktioner, exempelvis bildeditering och inte editering överlag. Det går även att lägga till nya frågor i de olika ämnesområdenas frågebatterier.

Informationen som OSKAR producerar kan överföras för statistisk analys till Excel eller SPSS-program. Sammanställning av information om hela läroinrättningens personal gör det lättare att planera fortbildning som motsvarar gruppens färdighetsnivå och att koncentrera sig på de aspekter som särskilt behöver förbättras. Samtidigt identifieras experter inom organisationen som i sin tur kan undervisa den övriga personalen.

OSKAR är ett trevligt verktyg för reflektion över yrkeskunskapen. En enskild lärare kan testa sin egen färdighetsnivå i användning av IKT i undervisningen. En personlig rapport visar den testades färdighetsprofil och ger information om tillgängliga fortbildningsmöjligheter på relevant färdighetsnivå. Exempelvis för någon som behärskar grundläggande färdigheter i bildeditering rekommenderas en fortsättningskurs i bildeditering. Verktyget innehåller en utbildningskalender för varje organisation.

Närmare information: kirsi.silius@tut.fi,OSKARs hemsidor (på finska)

Projektchef Kirsi Silius, Tammerfors tekniska universitet, DMI/Hypermedialaboratoriet

Till början

Hur gör jag en ljudbaserad nätföreläsning - guide för undervisningsplanerare

Till FVU-portalens tjänster avsedda för lärare länkas i vår en guide för hur man gör ljudbaserade nätföreläsningar. Guiden har gjorts av Anu Heikkilä från nätundervisningsprojektet Yrtti inom miljöpolitik och Raimo Parikka från Helsingfors universitets statsvetenskapliga fakultet. De har sammanställt sina erfarenheter av praktiskt arbete med nätundervisning att användas också av andra som planerar virtuell undervisning.Inom statsvetenskapliga fakultetens projekt Nätföreläsningar har man testat och genomfört ljudbaserade nätföreläsningar sedan hösten 2000. Nätföreläsningar användes första gången för undervisning enligt undervisningsprogrammet hösten 2001, då föreläsningsserien Kulttuurinen lapsuus erbjöds enbart på nätet för huvudämnesstuderande i socialt arbete.

Nätföreläsningar har använts i större utsträckning inom undervisningen i miljöpolitik. Nätföreläsningarna utsattes för ett verkligt test då nätstudiehelheten i miljöpolitik på 15 studieveckor inleddes hösten 2002. 40 studerande valdes att avlägga grundstudier. Av de sökande kom 40 procent från universitet i huvudstadsregionen och 60 procent från landets övriga universitet. Undervisningen och studierna skedde i sin helhet på nätet. Basen utgjordes av tre bandade föreläsningsserier och ett nätseminarium.

Föreläsningsserierna i miljöpolitik har länkats till nätföreläsningsguidens hemsida (på finska) så att vem som helst kan bekanta sig med dem utan användarnamn och lösenord. Raimo Parikka rekommenderar att de som är intresserade av att genomföra en ljudbaserad föreläsning först bekantar sig med redan genomförda nätföreläsningar (på finska).

Klart mervärde

"Genomförda föreläsningar ger den bästa bilden av vilket mervärde en ljudbaserad nätföreläsning erbjuder jämfört med en föreläsning som utgår från textbaserat material. Distributionsformatet lämpar sig särskilt väl för undervisning som genomförs inom nätverk", konstaterar Parikka, som själv har utfört utvecklingsarbete inom ramen för det nationella universitetsnätverket för socialt arbete Sosnet.

Av studenterna har Parikka och Heikkilä fått positiv respons. 40 procent av deltagarna i introduktionskursen i socialpolitik och samhällshistoria lyssnade på föreläsningar hemma på sin dator antingen som repetition eller för att de inte varit närvarande på föreläsningen.

"Det var intressant att lyssna på föreläsningar och jag tyckte speciellt om det att man vid behov kan lyssna på dem på nytt, vilket ju inte är möjligt med vanliga föreläsningar. Det var också bra att stordiorna fanns separat, om man inte alltid hann anteckna i takt med föreläsaren", berömmer en studerande i sin respons.

Guiden ger råd steg för steg

Guiden går igenom alla steg i att förbereda en ljudbaserad nätföreläsning: från bandning via editering till publikation och användning och ända till inkommen respons. Syftet är att guiden ska inspirera till att genomföra nätföreläsningsprojekt. Typiskt är att man börjar sammansättningen av en nätföreläsning med att banda föreläsningen eller föreläsningsserien. Härefter sammanställs ljudet och föreläsningens övriga material (text, stordior, bilder) till ett undervisningsmaterial som används via nätet. Paketet kompletteras med ett diskussionsområde som exempelvis använder WebCT-inlärningsmiljön och ett område för föreläsaren eller examinatorn att göra frågor på samt verktyg för att avlägga föreläsningsserien. En föreläsningsserie som paketerats på detta sätt kan i sin helhet eller delvis lyssnas på och avläggas på nätet i flera års tid.

"Det inte tekniskt svårt att göra en ljudbaserad nätföreläsning. De ljudediteringsskeden som behövs lär man sig snabbt", intygar Parikka. Han rekommenderar dock att man först sätter sig noggrant in i de olika produktionsstegen.

I praktiken är det lättast att fördela produktionsprocessen mellan en innehållsexpert, dvs. föreläsare och en teknisk specialist, dvs. teknisk redaktör. Föreläsaren förbereder sin föreläsning och allt dess material och tidsfördelningen. Den tekniska redaktören sammanställer de färdiga bitarna till en föreställning.

Närmare information: Raimo Parikka, Anu Heikkilä

Till början